7 Detta är välkända förhållanden och det finns en omfattande litteratur, som behandlar olika aspekter och delområden. Någon total forskningsöversikt går inte att ge; problemkomplexet är alltför förgrenat för det. Ambitionen får begränsas till att antyda några olika forskningstraditioner. Den rättshistoriska litteraturen, mestadels från 1800-talets slut och 1900-talets början, går noggrant igenomlagar, förarbeten, rättslärdas uppfattning och prejudikat. Det detaljerade kartläggningsarbetet är värdefullt, men vanligen begränsat till studiet av enskilda rättsinstitut, som normalt följs från landskapslagarna till 1734 års lag eller ännu längre. Rättsutvecklingen tecknas i allmänhet ganska isolerad från samhällsutvecklingen i övrigt, och framställningen präglas ofta av en stark evolutionism, enligt vilken utvecklingen går från ättsamhället över ett samhälle kännetecknat av feodala och regalrättsliga drag fram till »det moderna äganderättsbegreppet» och »den svenska jordens frigörelse».’’ Inomsvensk historieforskning finns en viktig tradition, somstuderat jordens fördelning på olika ägarkategorier. Den har klarlagt hur jorden bytte ägare genom reformationen, hemmansavsöndringarna under 1600-talet, reduktionen och skatteköpen. Jordägandet intresserar ur två aspekter, dels dess betydelse för statsfinanserna, dels dess konsekvenser för bondeståndets ställning. En äldre forskning hävdade, att hemmansavsöndringarna under 1600-talet hotade bondeståndet genom att ränteägarna på olika sätt förvärvade skatterätten till hemmanen och därmed förvandlade bönderna till frälsebönder. Genomreduktionen räddades bondeståndets frihet, även omdetta inte var det primära syftet bakom Karl XI:s politik, och under 1700- och 1800-talen förbättrades böndernas ställning, bl a genom skatteköp och förvärv av frälsejord. Kulmen var lantmannapartiets maktställning efter 1866.’’ Kritik har riktats mot delar av denna uppfattning, fr a påståendet att adeln under 1600-talet försämrade skattefrälseböndernas ställning och försökte lägga sig till med deras skatterätter. Det har visats, att skattefrälsebönderna snarare hade det bättre än de rena skattebönderna och att övergrepp från räntetagarna för att komma över skatterätter var sällsynta. Vidare påpekas, att Karl XI :s regim ingalunda innebar ett förstärkande av skattebondens besittningsrätt. Andra författare ifrågasätter inte bondeståndets emancipation men har en annan uppfattning i vissa frågor, t ex innebörden av skattebondens äganderätt till jorden. Enligt Lars Herlitz’ undersökning av förhållandena i Skaraborgs län kan man under tidigt 1700-tal knappast tala om att skattebonden ägde sin jord. '' Citaten frän Ekeberg 1911 s 3, 5. ’’ Tör en sammanfattande bild se t ex Heckscher 1957 s 135-136, 143, 188-189. Ågren 1964, Reveru 1975 s 134-139, Ernby 1975 s 110-111 samt numera även Revera 1984. Om försämringarna för skattebönderna efter 1680 se Ernby 1975 s 39-46. - Man förringar inte pä nagot sätt värdet av dessa viktiga undersökningar genom att framhålla att studier av enbart skattefrälseböndernas ställning inte avgör frågan om bönderna som stånd var hotade. Ju fler skattefrälsebönder, och )u fler statliga pålagor dessa slapp undan, desto sämre för de återstående skatte- och kronobönderna, förutsatt oförändrade totala krav frän kronan.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=