208 Kanske kan man sammanfatta kampen mellan bönder och adel genom att konstatera, att de stridande parternas styrka låg på olika plan. Adelns låg på det politiska, och detta var avgörande under den dubbla feodala offensiven fram till 1600-talets mitt, när staten gick i bräschen för expansionen genom skattehöjningar och donationer. Men den politiska konjunkturen tog till sist slut. När frälsejordens andel av den totala jorden inte längre ökade utan tvärtomminskade, och när räntan på skattejorden — och därmed i praktiken sannolikt även på frälsejorden — fixerades, då fällde bondejordbrukets ekonomiska överlägsenhet utslaget.'^ När adeln med stöd av 1719 års privilegier löste in frälsejord i ofrälse hand, framhöll prästeståndet att blott några få präster köpt frälsehemman »till nödtorftigt uppehälle för hustrur och barn efter sitt frånfälle». I gamla tider var adelsmannen så generös, fortsatte prästerna, att han utan betalning gav vackra och ansenliga hemman till fromma ändamål. Varför nu kritisera, om någon prästman själv förvärvade ett hemman för ett så behjärtansvärt ändamål: »Vad kärlek då i kärlekstiden gjorde, måtte ju penningar nu i penningetiden kunna uträtta».^° Kärlekstid - penningtid: för prästeståndet skilde sig alltså 1720 års samhälle på ett avgörande sätt från gamla tiders. När och hur prästerna menade att skillnaden uppstått skall inte diskuteras här, inte heller omperioden före 1720 i något avseende var särskilt fylld av »kärlek». Men kontrasterandet av gammal tid och nutid, och uppfattningen att det någon gång har skett ett avgörande brott i historien — det är ett ofta förekommande inslag i västerländskt tänkande. Hela den klassiska samhällsvetenskapliga traditionen från 1800-tal och tidigt 1900-tal — Marx, Weber, Durkheim och många andra — är genomsyrad av föreställningen, och den möter ständigt i modern samhällsdebatterande litteratur. Kärlekstid-penningtid byts visserligen ut mot andra motsatspar, t ex GemeinschaftGesellschaft, status—kontrakt, traditionellt-modernt samhälle, feodalism-kapitalism eller kollektivism-individualism, men i grunden rör det sig om samma tankegång. Brottet i den historiska utvecklingen antas ha avspeglat sig på alla samhällets och livets plan: kärleken betecknas som en modern uppfinning, liksom barndomen. Individen träder framur kollektivet, »storfamiljen» ersätts av »kärnfamiljen», och släkten minskar i betydelse.’’ säljningarna i en tid av teknisk förbättring inte behöver ha haft riktigt samma innebörd somdessförinnan; de kan ha varit ett led i rationaliseringen och ha möjliggjon investeringar på den återstående jorden. ’’ Frågan omfrälseräntans faktiska rörlighet är omöjlig att gå in på här; ämnet är väl värt en särskild undersökning. PrP 1720 s 481. ’’ Se t ex Ambjörnsson 1978 eller Asplund 1983.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=