207 delar för det medelstora jordbruket är en central förklaring till böndernas expansion. Också på konsumtionssidan fanns det skillnader; böndernas livsföring var, som Douglas påpekade på riddarhuset 1789, sparsammare än adelns. Även om det var ofrälse ståndspersoner av olika slag som inledde köpen av frälsejord, var det kanske bönderna som på lång sikt var det största hotet mot det adliga frälsejordmonopolet. De präster, borgare och ofrälse ståndspersoner, som köpte frälsehemman, var sannolikt ofta bara rentierer, som inte själva ingrep i driften. Häradshövding Jonas Nyman, som köpte ett par småländska frälsehemman i början av 1700-talet, lät sålunda jorden brukas av landbor, som betalade en penningränta med samma belopp år från år.'^ Ur jordbruksekonomisk synpunkt behövde det inte vara någon skillnad, omjorden ägdes av adliga eller av ofrälse ståndspersoner. Man kan ibland finna uttalanden, somtyder på att adelsmän var medvetna om hotet från bönderna. I nästan profetiska ordalag varnade en av hattledarna, von Hermansson, 1766 - jämnt hundra år före representationsreformen — för »en bonderegering». Omde ofrälse tog makten, skulle bönderna bli dominerande: »Uti frälsejorden och skattejorden där ligger oförnekligen rikets styrka. Jordägare och jordbrukare utgöra ovedersägligen det första och primitiva ståndet, dit skulle ofelbart, om ridderskapet och adeln försvinner, all makten reducera sig».'^ En sen försvarare av den feodala doktrinen som Douglas var medveten omden övermäktiga konkurrensen från bönderna. Bondehushållens effektivare produktion var i det långa loppet utslagsgivande; endast politiska åtgärder - privilegier — kunde hejda utvecklingen. Först omkring år 1800 tycks en uppryckning av driften vid de större jordbruken äga rum. 1700-talets ibland något verklighetsfrämmande agrara debattskrifter börjar avlösas av mer praktiskt inriktad litteratur, intresset för att införa nya vetenskapliga rön i jordbruket ökar, en slags tidsstudier (betingsläror) börjar introduceras, och de underlydande frälseböndernas och torparnas arbete övervakas betydligt noggrannnare. Allmänt börjar godsägarna eller deras inspektörer ingripa mer aktivt i driften.'^ Möjligen är det inte bara en tillfällighet att detta sker ungefär samtidigt som adeln överger den »feodala doktrinen».'** 178 (»På det hela taget tvcks redskapsinnovationerna tas i bruk ungefär samtidigt hos ståndspersoner och bönder»), s 181 (redskapsspridningen »motsäger kraftfullt eventuellt tal omforna bönders irrationella konservatism»). Som Gadd påpekar (s 178, 227-229) ändrades läget möjligen något under 1800-talet, dä ståndspersoner tycks ha spelat större roll för utvecklingen. Besvärs- och ansökningsmäl 1722. Justitierevisionen. RA. RAP 1766 Is 151. — Rimligen bör också ofrälse ståndspersoner ha känt av hotet frän bönderna, och man kan spekulera över om detta gjorde dem obenägna till eftergifter i fråga om bönders rätt att köpa frälsejord, när privilegieförslagen frän ofrälse häll författades under frihetstidens slutskede (se kapitel 7). Magnusson 1982 s 12-14. Uppryckningen tycks dock inte ha lett till att tillbakagången pä fastighetsmarknaden avstannade; att döma av S Carlsson 1973 s 158-179 fortsatte den i ännu snabbare takt (men siffrorna för perioden efter 1825 är inte fullt jämförbara med de tidigare). Man bör emellertid ha i minnet, att för-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=