205 Också andra beslut efter 1680 bygger på sådana föreställningar om»rätt» pris eller »rätt» ränta, t ex 1683 års resolution om bördeskillingen (som dock inte tycks ha fått någon praktisk betydelse) och 1685 års om värdering av utmätt gods (som återtogs följande år). Det statliga intresset medförde också på andra sätt inskränkningar i jordinnehavarens säkerhet. Hävd gällde inte mot kronan; 168C års resolution om tjugo års preskriptionstid var uttryckligen endast tillämplig mot privatas fordringar.^ De olika plakaten mot hemmansklyvning och jordavsondring, som bottnade i omtanke omkronans skatteunderlag, var klara ingrepp i äganderätten. Vid omfördelningarna inom och mellan hemman bröts både hävd och lagfart. Man kan också peka på att fideikommissen, efter lång tveksamhet i de dömande instanserna, legaliserades 1686, vilket skulle komma att undandra marknaden en växande andel jord. Också det adliga frälsejordsmonopolet, som inskränkte ägarens dispositionsfrihet och handeln med jord, upprätthölls och skärptes möjligen under perioden. Sammanfattningsvis bör säkert 1680 års omvälvning i första hand ses somett uttryck för lågadliga officerares och ämbetsmäns intressen. Det var, som både Nyströmsjälv och Gunnar Artéus påpekat, främst dessa grupper somgynnades av enväldet.Många åtgärder och uttalanden har en klart antiaristokratisk tendens, och en del diskussioner i lagkommissionen kan tolkas som ett »liberalt» tänkande hos vissa ledamöter. Men när jordägarens dispositionsfrihet och säkerhet kom i konflikt med statens intresse - då var det staten som drog det längsta strået. Åtskilliga författare har sökt efter Den Borgerliga Revolutionen i Sverige, och olika dateringsförslag har kastats fram, däribland 1809. Mot synen på 1809 års statsvälvning somen borgerlig revolution har ekonom-historikern Johan Söderberg invänt. Han vill i stället se 1700-talet och det tidiga 1800-talet som en kamp mellan »en expanderande bondeekonomi och ett feodalt jordägande på tillbakagång»." Teorierna om »bondeekonomin» och frågan omden utgör ett eget, avskilt produktionssätt skall inte tas upp här. Men Söderbergs tes för rätt in i ett viktigt historiskt problem. 6 % och direkt nämner reduktionen av pantegodsen. 1666 års plakat maximerade räntan till 8 % {Schmedeman s 466--t68). ’ Schmedeman s 718. Se även kungl brev 1681 till kammarkollegium {Schmedeman s 1309). Sedan detta skrevs har Nyströmpublicerat en uppsats, som något modifierar tesen: »Nyadlade köpmån . . . köpte gods för pengar, ackumulerade i köpenskap och handel. Detta skikt blev intresserat av att den feodala strukturen bevarades . . . Men samtidigt befästes genom en rad nya lagar kapitalets ställning . . . En ny struktur med rötter i de kapitalistiska centra i Västeuropa trängde sålunda in i feodalstrukturens porer och underminerade det oerhört sega feodala massivet. Det skulle ännu hålla samman i Sverige i bortåt 200 år.» {Nyström 1983 s 153-154). — Vad gäller officerskårens roll har Nyströms tes utvecklats och underbyggts i Artéus 1982. " Söderberg 1976 s 53.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=