203 stort sett är självförsörjande, något somavgränsar feodalismen somekonomiskt systemfrån t ex plantagedrift. Men då bönderna själva producerar sitt uppehälle, måste ett »utomekonomiskt tvång» till för att få dem att avlämna ett överskott till feodalherrarna.^ Viktigt är att inte bara privatpersoner utan även kyrkan och kronan anses kunna vara feodalherrar; så har t ex Lars Herlitz karakteriserat jordegendomsförhållandena i Skaraborgs län i början av 1700-talet som feodala, trots att 60 % av jorden var av skatte- eller krononatur. Motiveringen är att kronans skatteuppbörd hade samma karaktär somde privata godsägarnas ränteuttag; bägge härleddes ur tradition och sedvana, och kronan gjorde anspråk på en sorts överäganderätt till skatteböndernas jord. På skatte- och kronojorden trädde indelningshavaren i frälseägarens ställe; indelningsverket karakteriseras som »feodalt»."* Det kanske bör påpekas, att de bägge feodalismdefinitionerna inte utesluter varandra. De intresserar sig för olika relationer, den ena främst för förhållandet mellan stat och feodalherrar, den andra i första hand för förhållandet mellan feodalherrar och bönder. Det senare feodalismbegreppet är betydligt vidsträcktare än det första; alla samhällen somär feodala i politiskt-statsrättsligt avseende är det sannolikt även i ekonomiskt, medan det omvända förhållandet inte gäller. När ordet feodal användes i föregående kapitel skedde det närmast i anslutning till en traditionellt akademisk definition; enligt den »feodala doktrinen» svarade skattefriheten på frälsejord mot adelns skyldighet att tjäna kronan. I detta kapitel skall i stället det ekonomiska feodalismbegreppet tas till utgångspunkt för några reflexioner i anslutning till de föregående studierna. När Herlitz skriver att jordegendomsförhållandena i Skaraborgvar feodala, tilllägger han att avsikten inte är att besvara »frågan omSverige vid 1700-talets början kan betecknas som ett feodalt samhälle».^ Kanske tänker han då på Per Nyström, somhävdat att Sverige efter 1680 styrdes av ett »bourgeoisie-militär-byråkratiskt komplex». Till de drivande krafterna bakom omvälvningen under Karl XI hörde enligt Nyström en ny »socialgrupp», som »representerade ett stort kunnande i merkantila, administrativa angelägenheter» och ägde »nästan allt det lilla kapital — dvs pengar — somfanns i Sverige» före 1680. »Det svenska 1670-talets revolutionära grupper visar attityder som påminner om de puritanska köpmännens i England. I grunden är fenomenen paralleller». 1680 års händelser ledde bl a till att »kapitalets ställning» stärktes. Bland följderna märktes att jord, till skillnad från tidigare, »skulle kunna behandlas som en handelsvara».*" ^ Se t ex Gurevitj 1979 s 15. Det marxKstiska feodalismbegreppet är dock inte entvdigt; vissa författare identifierar feodalism och livegenskap, andra feodalism och storgodssystem. ■' Herlitz 1974 a s 160. Samma syn på förhållandet bönder - indelningshavare hos Artéus 1982 s 382-383. ^ Herlitz 1974 a s 159. Nyström 1974 s 274-280. På s 270 förklaras, med instämmande referat av W E Svedelius, att
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=