»Kärlekstid» och »penningtid»: några avslutande reflexioner om feodalism, kollektivism, individualismoch annat 8. Det är nu dags att återknyta till den grundläggande fråga, som formulerades i inledningen: vad säger de studier som presenterats här omdet svenska samhällets karaktär och utveckling under några århundraden? En diskussion kring detta problem kan lämpligen utgå från några nyckelord, somfeodalism, kollektivism och individualism. Ordet feodalism har använts om en hel rad olika företeelser; i själva verket hör det till de mest mångtydiga inomhistorievetenskapen. Det går dock att urskilja två någorlunda preciserade innebörder: a) Det ena feodahsmbegreppet, somskulle kunna kallas det traditionellt akademiska, syftar på statsmaktens organisation. I den snävaste betydelsen är det synonymt med länsväsen, d v s ett decentraliserat systemdär administrativa, militära och juridiska befogenheter delegeras till länsherrar, somi gengäld bär upp statliga skatter. I allmänhet anses Sverige inte ha varit feodalt i denna mening.' Men man har pekat på en feodal utveckling under 1500- och 1600-talen, och då syftat på inrättandet av hertigdömen samt grev- och friherrskap, på donationernas stora omfattning och på ansatserna till en feodal rättskipning (gårdsrätt). Åtminstone på de mindre förläningarna var det knappast frågan omatt innehavaren företrädde statsmakten, utan det var snarare så att donationerna motiverades av eller var ersättning för tjänster till staten. Ett viktigt feodalt drag var att donationerna vanligen gavs på vissa villkor, sominskränkte innehavarens dispositionsfrihet, exempelvis att de endast fick ärvas i manslinjen och att de inte fick säljas eller förpantas fritt.' Denna feodala utveckling bröts i Sverige 1680. b) Det andra feodahsmbegreppet, somförekommer i bl a marxistisk historicforskning, tar fasta på förhållandet mellan feodalherrar och bönder. Jorden brukas i huvudsak av bönder, som själva kontrollerar produktionsprocessen och i ' Jämför dock kapitel 1 n 14. ^ Detta var ett par av villkoren för Norrköpingsbeslutsgods, se Stiernman s 559-560.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=