194 ägaren: »Den gäldbundne eller spekulanten är ej belåten därmed, att icke kunna avhandla med den somkunde bjuda de förmånligaste villkor», yttrade Mannerheimi debatten.Också Silfverskiöld jämförde med fideikommiss och pekade på, hur dessa liksom bergsmanshemman (som endast fick ägas av bergsmän) »genom deras privilegiers orubblighet, ganska mycket fallit i relativt värde».'■*' En viss opposition fanns dock på riddarhuset. Från ett par talare restes formella invändningar. Gustav Wachschlager yttrade, att privilegierna stammade ur adelns egen önskan och konungars nåd att »belöna tapperhet, mannamod, visdomoch riket gjorde viktiga tjänster», och en annan talare framhöll, att adeln ej kunde skänka bort privilegier som kungen förunnat.*'’’ En efterklang av den »feodala doktrinen» kunde märkas i det tilläggsyrkande, som ställdes av bl a Jacob de la Gardie och sominnebar, att skyldigheten att underhålla säteribyggnaden skulle kvarstå, liksomett förbud att stycka säterier. Tillägget godtogs av adeln. Kravet på skatteutjämning Adelns avsägelse av säterimonopolet väckte inte odelad förtjusning bland riksdagsbönderna. Den var förknippad med ett krav att bondeståndet för sin del skulle avstå från bergsmännens ensamrätt till bergsmanshemman. Visserligen segrade avsägelselinjen, bl a efter att ha understötts av ett memorial med Anders Danielsson som första namn och med ett 40-tal undertecknare, men motsättningarna var skarpa. Anders Danielsson och hans meningsfränder ansåg, att upphävandet av säterimonopolet gagnade bönderna. Många hade skaffat sig säterier som förpantning och deras äganderätt skulle nu tryggas. I memorialet framhölls även, att ståndet i princip var emot privilegier.Från bergslagsrepresentanterna mötte däremot kravet på ett frisläppande av bergsmanshemmanen skarp kritik. Det skulle leda till att brukspatronerna lade under sig hemmanen, anförde Matts Persson från Dalarna och han påpekade, att monopolet på bergsmanshemman inte var jämförbart med säterimonopolet. Till skillnad från säterierna åtnjöt inte bergsmanshemmanen några skattefriheter, vad Matts Persson visste, men omså skulle vara fallet med några få, »så lära de väl få dela lika öde med all annan privilegierad jord, att i framtiden uppoffra demåt staten».''’^ Synsamhällsnyttans intresse. Debatterna, se RAP 1809—10 5:1 s 414-447, 6:1 s 979-996 (citatet från Grundelstierna s 980). RAP 1809:1 s 449. RAP 1809:1 s 441. '■*’ P Tham och L WStiernstedt (s 452—53) formella invändningar, G Wachschlager s 300, C G Stiernstedt s 446. RAP 1809:1 s 456. BdP 1809:1 s 611—613. Liknande formuleringar på s 601—602. BdP 1809:1 s 597, 603.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=