193 Privilegieavsägelsen 1789 hade adeln varit splittrad och osäker i frågan omjordprivilegierna. Under de tjugo följande åren skulle en ny adlig doktrin arbeta sig fram. Ett första utslag av denna märks vid 1800 års riksdag, då Nils Silfverskiöld föreslog att adeln i överensstämmelse »med närvarande tidevarvs tänkesätt» skulle avstå från ensamrätten till ypperligt frälse. Någon egentlig motivering gav inte Silfverskiöld, han talade allmänt om lämningar »ifrån okunnighetens och fördomarnas tidevarv» och framhöll att förändringen skulle medföra nytta - av inte närmare angivet slag — för adeln. Efter hans anförande ropades »ett ganska starkt ja, blandat med nej». Samtidigt lämnade Alex. Seton in en skrivelse med liknande innebörd. Lantmarskalken vägrade diskussion i frågan men ett trettiotal ledamöter instämde i Silfverskiölds skrivelse. Vid 1809 års riksdag avsade sig adeln ensamrätten till ypperligt frälse, på förslag av J WLiljencrantz och L A Mannerheim. Till skillnad från 1800 utvecklade förslagställarna argument och en debatt utspann sig.'^^ Trehuvudtyper av argument framfördes. För det första förklarades de gällande bestämmelserna overksamma. Med hjälp av en avgift till ett hospital och några ämbetsmän ordnades tillstånd för ofrälse att inneha säteri, förklarade Silfverskiöld i debatten, och ansåg att författningar, som ej längre efterlevdes borde försvinna. Det andra argumentet var av principiell jämhkhetsnatur. Monopolet på ypperligt frälse var »för begreppet om medborgerliga rättigheter förolämpande, och för den uteslutne obilligt», skrev Mannerheimi sitt memorial.'^* För det tredje vädjades till adelns egennytta. Nu framfördes Banérs, Ehrenpreuss’ och Ehrenmalms synpunkt i full frihet: Monopolet var även skadligt för innehavaren, skrev Mannerheimvidare, »ty exklusiv rättighet hos vissa att besitta jord är chimerique, utan exklusiv förmögenhet hos vissa att alltid kunna densamma lösa», och jämförde säterierna med fideikommiss.’^^ Jordmonopolet upprätthöll inte RAP 1800 s 505-510, 526. Undertecknarnas bakgrund, se S Carlsson 1973 s 315. RAP 1809:1 s 129-130, 224—227, 298—303, 440-457. Förslaget antogs med »starkt ja blandat med några nej» (s 456). RAP 1809:1 s 441. RAP 1809:1 s 226-227. RAP 1809:1 s 227. - Rätten att grunda nya fideikommiss avskaffades fö vid samma riksdag, efter en motion i borgarståndet. Lagutskottet motiverade avskaffandet bl a med institutets bristande överensstämmelse med riksdagens »beslut omfrihet för en var att all slags )ord genom laga fång förvärva» (Holmbergson 1810 s 7, 23). I riddarhuset avslogs motionen med en rösts övervikt (men antogs av riksdagen med tre stånd mot ett). Motståndarna till lagändringen underkände i stort sett det påstådda sambandet med frälsejordsmonopolet och menade att det inte rörde sig om en ståndsfråga; endast Grundelstierna pekade pä ståndsintresset och beklagade att »det enda återstående sätt att i ridderskapets och adelns händer bibehålla förmögenhet» skulle försvinna. Motståndarsidans huvudargument var i stället, att rätten att föreskriva testamentsvillkor för all framtid var en naturlig följd av den oinskränkta äganderätten. Paradoxalt nog pläderade här den liberala delen av riddarhuset (bl a A G Mörner, Ax Hamdton, G A Silverstolpe) för att äganderätten borde inskränkas i 138 13
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=