192 En av talarna för akten, hovrättsrådet Samuel Ehrenmalm ansåg, att frisläppandet av den allmänna frälsejorden var till fördel för adeln. Präster och borgare fick redan äga frälsejord och att denna rätt blev mer vidsträckt är »efter min tanke ej till någon förlust för ridderskapet och adeln. Frälset vinner genom flera köpare i sitt värde, och förlora/r/ i vars hand det ock är, ej i sin egenskap». Den lika skjutsskyldigheten ansåg han vara ett »billigt offer». David von Schultzenheim, somhöll debattens längsta inlägg, var motståndare till akten av konstitutionella skäl, som han grundligt utvecklade. Han motsatte sig också formen för privilegieutjämningen men var sakligt sett anhängare av den — ett exempel på hur komplicerat förhållandet kan vara mellan olika typer av argument. Han erkände, att skjutsbördan var svår för bönderna- »vi eller våra söner torde i ty mål hava åtskilligt att förvita oss» - och kritiserade behandlingen av bönderna och deras hästar. För egen del ansåg von Schultzenheim, att frälsehemmanen skulle delta lika med skatte och krono i skjutsningen. Han nämnde inget omfrisläppandet av det allmänna frälset men var för lika tillträde till högre tjänster.'^'* Argumenten i debatten hade gamla rötter. Ehrenmalm tog upp tråden från Lindskiöld, Banér och Ehrenpreuss, när han framhöll, hur den begränsade jordmarknaden pressade priserna. Douglas knöt an till den feodala doktrinen, när han talade om adelns plikter, som krävde dyrbar uppfostran och representativt levnadssätt och när han hävdade, att frälsefriheten var ersättning för plikterna. Men hans historiska argument härför kan knappast ha varit övertygande. Han tvingades själv i praktiken medge, att vissa av friheterna inte svarade mot några prestationer. När man som von Engeström gjorde, skilde på rätten till högre ämbeten och jordprivilegierna och offrade de förra för att bevara de senare, försvagade man i själva verket adelns traditionella försvar. Varför skulle adeln åtnjuta jordprivilegier, omofrälse män var lika väl skickade att bekläda viktiga statstjänster? Douglas förenade bekännelsen till den feodala doktrinen med en medvetenhet om att tiderna förändrats. Adeln kunde inte konkurrera om jorden på lika villkor, och det farligaste hotet var bönderna. Han förklarade detta med skillnaden i konsumtionsnivå. Bara genomatt den fria konkurrensen inskränktes kunde adeln upprätthållas. egen uppgift i ett samtal med kungen förklarade att adeln mom kort skulle »mista alla sina frälsebesittningar och därmedelst all sin styrka. Ty bondens eget deltagande i arbetet gör, att han av sitt hemman drager större ränta än någon annan ägare. Han kan då betala det dyrare, och egendomen skall nödvändigt stanna, där den bäst betalas. Ett frälsehemman, som kommit i bondens hand, går av samma skäl svårligen tillbaka». Kungen ansåg däremot, att adeln inte förlorade något »huvudsakligt» genom frisläppandet av det allmänna frälset. Adlcrbeth s 122. RAP 1789 s 453. RAP 1789 s 437-439.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=