185 Omfattningen av frälseskatteköpen är svår att ange. I litteraturen kan man dock finna ett par uppgifter. I fyra fögderier (dvs huvuddelen) av Skaraborgs län var frälseskatteköp sällsynta före 1762 men 1762-1779 såldes 11 % av allt frälsemantal exklusive säterier till frälseskatte. I största delen av Alvsborgs län utgjordes år 1787 11 % av alla frälsehemman av frälseskatte, förpantningarna av frälsehemman måste således läggas ett betydande förvärv av skatterätter. Ur säljarens synpunkt var dessa transaktioner en dålig affär, i all synnerhet då inflationen urholkade en i pengar fixerad frälseränta. Där räntan delvis var bestämd i naturapersedlar och dagsverken, var den naturligtvis mer värdebeständig, men hemmanen kunde inte längre disponeras av en godsägare vid eventuella omläggningar av jordbruksdriften. Tydligen var många frälsejordägare helt enkelt tvingade att göra dåliga affärer. Frälseskatteförsäljningarna gav dem tillfälliga kontantintäkter. Inställningen till företeelsen bör ha varit högst ambivalent. 104 Till köpen och Den juridiska bedömningen av frälseskatteköpen skiftade. Själva det faktum, att lagfart meddelades innebar naturligtvis ett accepterande och Birger Ekeberg visar fall från tiden 1728—1770, där Göta hovrätt godtog systemet.Rådets behandling av frågan 1755 var påfallande osäker. Men efter hand ändrades domstolarnas bedömning. Med motiveringen att försäljningarna inte enbart innefattade besittningsrätten utan även en del av frälserättigheterna, som således kom att ägas av »oberättigade personer», började domstolarna riva upp köpebrev — ibland mer än ett halvsekel gamla. Det tidigaste kända fallet är från 1769.'°^ Ekeberg skriver, att reaktionen »icke kunde nå sitt mål utan att hänsynslöst ingripa i rättigheter av privat natur, vilka de allmogemän, saken angick, eller deras förfäder en gång redligen betalt och förvärvat och länge i god tro besuttit. De ifrågavarande domarna stödde sig på adelsprivilegiernas bokstav, men dessa torde i det hänseende, varom här är fråga, få anses hava varit modifierade, visserligen icke genomuttrycklig lag, men genom en av ingen emotsagd rättssedvänja, som frälsemännen själva varit med om att tillskapa». Men det är ett tecken på det ambivalenta i frälseägarnas uppträdande, att reaktionen ingalunda är konsekvent. Alla transaktioner rivs inte upp, och som framgår både av Ekebergs egna uppgifter och av utvecklingen i Skaraborg fortsätter försäljningarna också sedan praxis ändrats 1769 eller något dessförinnan. 107 108 Herhtz 1974 Ekeberg 1911 s 104. Ekeberg 1911 s 104. Ekeberg 1911 s 114-115. Ekeberg 1911 s 211-214 (bil 14-17, köpebrev från åren 1771—1781). Om Sk.4r.4borgs län, se 334, S Carlsson 1973 s 1 16 n 11. a s 105 106 107 108 ovan n 104.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=