4 Man kan nalkas frågan om egendomsbegreppet på olika sätt. Man kan t ex försöka finna allmänna uttalanden om »äganderätt» och liknande termer i den dåtida debatten. Hos några av 1600- och 1700-talens rättslärda, t ex Clas Rålamb och David Nehrman hittar man systematiska utläggningar av äganderättsbegreppet. I de följande studierna skall dock en annan väg prövas. Problemet skall brytas ned i ett antal delfrågor, och lagstiftningsdebatten skall i största möjliga utsträckning konfronteras med samtida praxis. Vad someftersträvas är en förening av idé- och rättshistoria, socialhistoria och politisk historia.'' Översikt över de jordrättsliga förhållandena i Sverige En lämplig utgångspunkt för en skissartad framställning av jordrättsförhållandena i Sverige är tiden kring 1300, eller närmare bestämt efter Alsnö stadga 1280. I landet fanns då de samhällsklasser, som man brukar möta i de västeuropeiska feodalsamhällena. Genom särskilda privilegier hade ett kyrkligt och ett världsligt frälse avsöndrats från den stora massan av bönder. De senare hade pålagts stående jordskatter, medan kyrkans och adelns jord var skattefri. Genom att göra rusttjänst kunde dock bönder bli frälsemän och få skattefrihet för sin jord. Rusttjänstskyldigheten var inte graderad efter innehavet av skattefri jord, och därigenom blev det attraktivt för en adelsman att förvärva skattejord. En intressegemenskap kunde uppstå mellan skattebonden och adelsmannen; de kunde dela på vad somtidigare betalats i skatt till kronan, och på så sätt bägge tjäna på att gården såldes till frälse. Under högmedeltiden växte sannolikt frälsejordens andel av den totala jorden snabbt. Kronan började redan under 1300-talet försöka sätta stopp för denna utveckling; förbud mot försäljning av skattejord till frälse utfärdades, och räfster hölls. Med tiden komjorden alltmer att fixeras i olika jordnaturer, dels skattejord, dels världsligt och andligt frälse. Till skillnad från många västeuropiska länder var det medeltida Sverige inte feodalt i ordets politisk-statsrättsliga betydelse. Frälsets jordinnehav var allodialt, vilket innebar att jorden i förhållande till staten var »privategendom». Något stabilt förläningssystemmed ärftliga län, vars innehavare var bärare av statliga funktioner, utvecklades aldrig under medeltiden.Förläningar fanns, men länsherren innehade dem normalt bara under en begränsad tid. Med 1500-talet kom en våg av feodalisering.'^ De gamla, tidsbegränsade förDen akademiska dissertationslitteraturen har lämnats utanför undersökningen. Endast juridiska författare som aktivt deltog i lagstiftning eller lagskipmng, exempelvis Johan Stiernhöök, har uppmärksammats. '■* Jämför dock Andra! I960, som hävdar att stormännen under äldre medeltid hade en slags feodal överhöghet över större områden. Tyvärr har dock aldrig Andra;s intressanta tes kommit att bli föremål för någon diskussion bland svenska historiker. Standardverket är S /f Nilsson 1947 (somanvänder termen »feodalisenng» omutvecklingen på bl a s 351, 384).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=