170 detta trots att det bara var åtta år mellan domarna, och att ingen författningsändring skett under mellantiden. Det var således inte riskfritt att besitta frälsejord för den sominte klart kunde bevisa sitt adelskap, och detta var kanske anledningen till att kungliga tillstånd för ofrälse att inneha frälsejord börjar uppträda från 1660-talet. Vid 1672 års riksdag riktar adeln en resultatlös kritik mot sådana tillstånd.^' I många av fallen rörde det sig troligen omfrälsejord, somköpts av ofrälse. Hur tidigt sådana köp förekommer är oklart; redan 1617 klagas dock över att »skattebönder och ofrälse» inte förblir »uti deras skick och ordning, utan anten köper eller förpantar sig till frälsegods emot deras stånds proprietet och egenskap».Enligt en sen uppgift skulle det däremot ha varit från ungefär 1660 som ofrälse köp av frälsejord började förekomma. Från 1678 utfärdas en lång rad plakat, instruktioner och resolutioner somrör frälsejorden.Ett utmärkande drag för de karolinska författningarna är deras oklarhet och bristande överensstämmelse med varandra.Inte heller i frågan omfrälsejorden är läget alldeles klart men den sannolika tolkningen är följande: i princip förbehålls frälsejorden adelsmän. Detta gäller särskilt säterierna, som enligt 1678 års säteriplakat skall vara så bebyggda, att de kan bebos som adliga säten. I 1681 års plakat förklaras ännu tydligare, att derskapet och adeln tillhörig vara».^^ Under 1680-talet görs också ett antal rannsakningar, där säterier som ej är ståndsmässigt bebyggda döms förlustiga säterifriheten. Men både när det gäller säterier och allmänt frälse beviljas dispenser.^^ Det är den kungliga kontrollen somförefaller vara det centrala i politiken. Jord som ägs av ofrälse utan kungligt tillstånd skall återgå till skatte. Både lagkommissionen på 1680-talet och Karl XII tycks förutsätta, att ofrälse innehav utan särskilt tillstånd är olagligt. Detta är grunden för rannsakningen under Karl XII:s sista år, men det är värt att lägga märke till, att syftet med den var att öka kronans inkomster.^* I ett mål inför Västergötlands lagmansrätt 1614 dömdes en ofrälse innehavare av ett säteri att sälja det till sin adlige kusin - ett utslag helt enligt 1569 års privilegier (Dom 31/8 1614, Påtorp. Västgöta och Dals lagmansrätts renoverade dombok. GHA). - Att döma av diskussionerna i rådet i ett revisionsmål tycks man där han ansett att innehav av frälsejord förutsatte adelskap: »Fru Anna Ruth vore rättig till be:te gård för desse orsaks skull, att hennes man J. Jahansson kallas av k. Carl adelsman» {SRP 1649 s 383—386). RAP 1672 s 381-383, Stiernman s 1683. SRA 1:2:2:2 s 299. Enligt riddarhusfiskalens skrivelse, troligen från 1706. Se Enblom 1925 s 30. Se sammanställningen i Abrahamsson 1726 s 170-171, Enblom 1925 s 20—22. Vilket bl a visas av de förklaringar, somofta var nödvändiga något år efter en författnings utfärdande (t ex förklaring till rusttjänstordningen 1686, till reglementet rörande åt militien och landsstaten anslagna hemman 1684 och de bägge säteriplakaten 1678 och 1681). Schmedeman överflödar av resolutioner på frågor från domstolar och andra myndigheter om tolkningen av författningar. Schmedeman s 707, 729. Enblom 1925 s 17-19. Om lagkommissionen, se nedan n 43. Om Karl XII:s räfst, se Enblom 1925 s 35-57. sätesgård /måste/ rid- »en
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=