169 Skytte uppgav 1617, att om någon förbrutit frälset genom utebliven rustning gav ingen akt på om godsen tillfallit kronan, släkten eller behållits av syndaren själv.Det var denna dragkamp omknaparnas jord mellan kronan och den förmögna adeln som gjorde att 1617 års adelsprivilegier komatt innehålla ett förbud för kronan att förvärva frälsejord, något som Göta hovrätt analogitolkade 1722. 1622 gavs flera adelsmän rätt att förena sig om en rusttjänsthäst, dvs i praktiken blev rusttjänsten en skatt på frälsejorden.^^ Omden förmögna adelns möjlighet att förvärva knapejord härigenom minskade, vann i gengäld ett annat gammalt adligt krav 1622: adelskvinna som gifte sig ofrälse skulle avstå sin jord till närmaste släkting. Samtidigt som adelskapet blev personligt avgränsades ståndet alltmer. Slutpunkten blev här 1626 års riddarhusordning, som föreskrev att adliga ätter skulle immatrikuleras. Den visar också adelns förvandling till ett stånd i rikets tjänst: närvaro vid riksdagarna blev obligatorisk.'^ Utvecklingen ledde till att frälsejord kom att innehas av personer, vars adelskap ifrågasattes. Saken var ofta uppe på riddarhuset, och omkring 1640 förekomett par mål i Svea hovrätt med ofrälse innehavare av frälsejord som svarande.'^ Intressant nog blev utslagen olika. 1636 fann hovrätten, att en man vid namn Nils Hansson Brask mte kunde bevisa något adelskap på fädernet, »fördenskull ej heller kan för någon frälsesman erkännas». Domstolen beslöt att »bördes eller skatterättigheten» till Nils Hanssons gods skulle bli honombehållen — dvs jorden dömdes till skatte. Kammarfiskalen, som var kärande, tackade för rättvis dom och krävde Nils på utskylder. Senare antecknades Nils i kronans jordeböcker som skattebonde.^* I ett annat mål stämde Göran Gyllenstierna sin brors änka, Juliana Bonnat, om rätten till Björksunds gård. Då svägerskan trots hovrättens uppmaningar ej bevisade sitt adelskap dömdes 1644 Göran Gyllenstierna berättigad att överta gården.I det ena fallet var det kronans krav som segrade, i det andra adelns — SRA 1:2:2:2 s 297-298. Tilläggas bör, att Karl IX gjorde kraftiga försök att effektivisera rusttjänsten (S A Nilsson 1964 s 48). Sörensson 1922 s 215. Punkt 13 i riddarhusordningen. Arstrycket. Böter för uteblivande RAP 1627-1628 s 46. Klagomål över ofrälse innehav av frälsejord och krav pä åtgärder är vanliga i 1600-talets riddarhusprotokoll. Se RAP 1632 s 205-206, 1640 s 15, 31-33, 55-57, 7655 s 69, 1668 s 295, 458, 1672 s 381-382, 383, 1678 s 309, 1680 s 1 18, 275. Se även SRP 1630 s 137-138, 1640 s 303, 1641 s 600-602, 1655 s 156, 1674 s 198-201. Av klagomålen att döma var det inte ovanligt att frälsejord ägdes av andra än adelsmän. I SRP 1630 s 137 påstås tom att bönder ägde frälsehemman, liksomi en riksdagsakt frän 1617 (se nedan n 32). Svea hovrätt mål 2. Nils som skattebonde, se Collrnar 1956 s 60. Saken var även uppe på riddårhuset, se RAP 1632 s 205—06. I hovrättens överläggningar före domen anges endast skäl varför Nils Hansson ej är adelsman, inte rättsgrunden för indragningen av skattefriheten. Svea hovrätt mål 6. Akten i ärendet saknas, och de närmare omständigheterna kan ej klarläggas. Enligt J A Almquist 2:2 s 431 var det bara Juliana Bonnats giftorätt i gården som fråndömdes henne, men enligt den kungl resolution 1664 17/8 (Riksregistraturet. RA) som återgav makarnas barn adelskapet hade dessa skilts ifrån »deras fasta arvegods». De återfick ej godsen genomrcsolutionen.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=