167 Strömfelt vände sig framför allt mot vissa förhållanden vid pantsättningen och uppbudet av panten. Privilegiefrågan spelade en underordnad roll i hans argumentering; han hänvisade bara allmänt till adelsprivilegierna och talade om »desse ofrälses mäns ofog». Intressant nog sköt hovrätten omständigheterna vid pantsättningen i bakgrunden. I dess resolution förklarades, att det sedan urminnes tider varit ett privilegium endast för andligt och världsligt frälse att äga frälsejord. Man hänvisade till en rad bestämmelser, alltifrån landslagens konungabalk till en punkt i resolutionen på adelns besvär 1680. I förklaringen över Mareks von Wtirtembergs inlaga framhöll hovrätten »att ofrälsemän under suveräniteten besuttit och lagfarit frälsemannagods, det är nog klart, men med vad skäl och rättighet sådant skett, kan icke uti lagar eller några kungl Maj:ts förordningar igenfinnas». Som stöd anfördes vidare Karl XII:s rannsakning över frälsegods och man förklarade också, att suspenderingen av 1719 års privilegier endast gällde i förhållande till prästerskapet — en helt felaktig lagtolkning. På elva år hade hovrätten gjort en helomvändning. Resolutionen somberövade Mareks von Wtirtemberg hemmanen var undertecknad av samme vicepresident, som en gång i tiden givit order om att fastebrev skulle utfärdas för hans svärfar. Hovrätten valde att driva en hård politisk linje, med direkta påpekanden om att tiderna förändrats. Också Mareks von Wurtemberg var medveten om detta. Han framhöll, att men att inget orätt skett, när svärfadern förandra ståndspersoner betaget han själv adlats (vilket skedde 1720) värvat hemmanen, eftersom det »den tiden ej var att få äga dominium directumuppå frälsehemman». Somfrämsta argument åberopades förklaringen över 1686 års rusttjänstordning, som förpliktade ofrälse frälsejordägare att göra rusttjänst. Var § 27 ett nytt privilegium? Var det före 1719 tillåtet för ofrälse att äga frälsejord? Parterna i målet om de småländska frälsehemmanen var oense och det rådde en viss förvirring. Vid striden om 1719 års privilegier hävdade adeln, att de inte innehöll »något nytt . . . som ej uti de äldre och därpå utfallne kungl resolutioner sin grund haver» och att de »till ingen del med fog kan sägas vara nya». Men samtidigt erkände man, att 1617 års privilegier, som gällde dessförinnan, »ej med tydliga ord» uteslöt de jordebok för Kronobergs län (RA) anges Jonas Nymans arvingar somägare. - Ytterligare ett fall av överklagad återlösen finns i rådsprotokollen i justitieärenden. Hemmanet Gruvsäter i Valle härad i Skaraborgs län hade köpts av arrendator Jonas Beckström. Säljarens svärson Lars Gyllenhaal fick av Göta hovrätt rätt att lösa m hemmanet för köpeskillingen »tdl följe av de ifrån långl. tider tillbaka adeln och ridderskapet förunte privilegier» (Göta hovrätts arkiv, BV a:53. Dom 30/5 1722). Inte heller här avgjordes målet av rådet (Rådsprotokoll i justitieärenden 1723 4/1. RA).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=