166 rade inte saken." De ofrälse lyckades få till stånd en relativt effektiv samverkan. Förhandlingarna mellan de fyra stånden strandade, bl a på § 27. Adeln hade här sträckt sig så långt somtill ett upphävande av retroaktiviteten, dock ej för frälsejord sominnehades av bönder. Adeln begärde i detta läge att 1719 års privilegier skulle förklaras vilande och att i stället få 1617 års privilegier bekräftade. Eftersom dessa saknade motsvarighet till § 27 ingicks en föreningsakt, som innebar, att riddarhusets ledamöter förpliktigade sig att inte sälja jord till ofrälse. Endast en av de närvarande reserverade sig.’^ Adelns eftergifter 1720 hade varit så betydande, att inte mycket återstod för en förlikning mellan stånden 1723. Då fick § 27 sin slutliga utformning. Retroaktiv inlösen slopades med undantag för ypperligt frälse, som vid försäljning skulle hembjudas till adelsman, dock för det pris som »någon annan redeligen tillbjuder» — således en mycket uttunnad retroaktivitet. För nya förvärv av ypperligt frälse krävdes kungligt tillstånd, vilket dock skulle meddelas med sparsamhet (endast till den som gjort sig därtill »väl förtjänt och värdig»). Vidare kunde »ett eller annat» allmänt frälsehemman få besittas av ofrälseman. Bönderna undantogs dock från denna rätt, och C G Malmström förmodade, att de på så vis straffades för sina »konungska tänkesätt»." 1719 års privilegier i praktiken: ett exempel En av de ofrälsemän, somköpt frälsejord, var häradshövdingen Jonas Nyman i Allbo härad i Kronobergs län. Han hade förvärvat två hemman, som hört till släkten Strömfelt." Det ena hade han själv fått i pant 1707, det andra hade sedan 1677 varit i olika ofrälse panthavares händer, först en faktors, sedan en räntmästares, slutligen häradshövdingens. Denne hade låtit bjuda upp panterna, och 1711 uppdrog hovrätten åt en annan häradshövding att utfärda fastebrev. En släkting till den tidigare frälseägaren, Hans Georg Strömfelt, begärde i Göta hovrätt att få lösa in hemmanen, vilket beviljades i februari 1722." Vid det laget var häradshövding Nyman död men en svärson, ryttmästaren C GMareks von Wiirtemberg, överklagade till justitierevisionen. Rådet förklarade ärendet vilande, dvs hemmanen förblev tills vidare i den ofrälse ägarens hand. Ärendet tycks aldrig ha kommit till avgörande i rådet; möjligen ansågs saken ha kommit i nytt läge, när 1723 års privilegier utfärdades." '' 1720 sökte adeln blidka prästerna genom en förbindelse att återlämna frälsejord somkunde ha frånhänts präster och prästänkor. RAP 1720 s 345. Om prästernas klagomål, se RAP 1720 s 255, 258. Om förhandlingarna och föreningsakten se Enblom 1925 s 134—139. C G Malmström 1855 s 224. ''' Revisionsakten i Besvärs- och ansökningsmål 1722. Justitierevisionen. RA. Strömfelt, som fö var hovrättsråd i Göta hovrätt, hörde till kretsen kring Per Ribbing, ledare för den aristokratiska oppositionen under 1710-talet och lantmarskalk 1719 (Thanner 1953 s 45). Något avgörande har inte påträffats i rådsprotokoll i justitieärenden 1722-24. RA. I 1725 års
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=