161 att svara på frågorna, mc'n bagge ställer jordens värde i centrum. Ju värdefullare jorden var, desto mer eftertraktad och omtvistad blev den. De rättigheter av mer obestämt slag som det existerande )ordegendomssystemet innehöll - rätten att bördstala, att kräva outlösta arvslotter etc - bör ha blivit värdefullare. Men samtidigt bör utvecklingen ha lett till ett ökat intresse av att öka besittarens skydd för sm egendom. Levde adeln över sina tillgångar fick jorden värde ur en annan synpunkt: som belåningsobjekt. Några uppgifter om adelns skuldsättning och belåningen av frälsejord har vi inte, men studiet av jordtvister ger ett vagt intryck av att företeelserna hade stor omfattning.Också detta bör ha medfört en kluven inställning. Ett förhållningssätt var att med olika åtgärder söka bevara jorden i ståndets och den egna släktens händer. Mycket av den patrilineära utvecklingen under 1600-talet, exempelvis fideikommissen och försöken att begränsa adelsdöttrarnas arvsrätt skulle kunna förklaras av detta hot mot adelns ställning. De patrilineära dragen bör ur denna synpunkt betraktas som en defensiv strategi. Också försöken att skärpa bördsrätten och att återinföra värderingen vid inlösen av pantsatt jord kan ses mot denna bakgrund. Ett annat förhållningssätt var att acceptera situationen och göra det bästa av den. Då gällde det att skapa säkra, belåningsbara objekt, och då var hela knippet av obestämda rättigheter till jorden ett hinder. Redan vid 1668 års riksdag framhöll lantmarskalken, att bördsrätten var ett hinder för krediten: »bördsrätten och jus retractus är hos släkten; måste alltså banken löpa till tingen, förr än han får sina penningar, och därmed taller krediten».^^ Argumentet att det var bättre att sälg'» cti gård till marknadspris än tre efter värdering måste naturligtvis ha appellerat till en skuldtvngd adel. E.n jämförelse med debatten omvärdering av utmätt egendom belyser ytterligare adelns problem. När en gäldenär inte kunde betala sm skuld, skulle enligt lagen i första hand hans lösegendom, i andra hand hans jord utmätas. Hur skulle egendomen värderas? Ju lägre värdering, desto gynnsammare för långivaren, som fick mycket egendom för de utlånade pengarna. Enligt landslagen skulle jord värderas »somde tolv (dvs tydligen häradsnämnden) säga dyrast vara». En initierad bedömare somJohan Stiernhöök ansåg att detta förfarande underlättade gäldens betalande; värderingen blev »den högsta möjliga».1669 års exekiitionsstadga uppdrog åt landshövdingen att värdera men angav endast, att egendome) borde tvingas på kreditoren »för högre pns än som det må kunna försäljas».^° 1684 kom ett kungligt brev om »exekution över debitorer», som var skarpt emot låntagare: de förordnade värderingsmännen skulle ej taxera egendomen högre »än den vid samma tid förvttras kan, och värdenngsmännerna S'» Sc ä\ cn Hcckichcr s um 1 f)00-t,ils.idcliis skiildsdttnin;.;. RAP IMiR s 4.S8. -Jiis rctr.ictus» bor s.ikcri lidr iippKut.is som cti ren s\ iH>nvm till biirdsrdtt. Krl.L TB 27. Om Stiernliöbk.s upplattnins; se k.ipitel 5 n 24.S. Schnicderrtitu s .S9.S.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=