155 socken utan att erlägga det pris underståthållaren i Stockholm redan betalt. Häradsrätten dömde också i enlighet med bördemannens önskan och värderade jorden lägre än köpeskillingen. Målet för rätt in i en smått klassisk stridsfråga i svensk historieforskning. Under ståndsstriderna kring 1600-talets mitt var ett av böndernas allra viktigaste klagomål att adeln höll på att lägga under sig skattejorden. I första hand syftade man då på skattcfrälsehemmanen, dvs skattehemman vars ränta donerats till eller köpts av någon adelsman. De adliga räntetagarna anklagades för att med olika medel beröva bönderna deras skattemannarätt till hemmanen. Modern forskning har nyanserat böndernas bild av läget. Den har visat att skattefrälsebönderna ofta hade en gynnsammare ställning än de bönder som var kvar under kronan, att de adliga köpen av skatterätter inte hade särskilt stor omfattning, att rena övergrepp var sällsvnta och att adelsmän betalade bra för skatterätterna.’^ Ändå förefaller konflikten bönder-adel kunna belysa vissa drag i debatten om bördsrätten. De adliga husböndernas privilegiumatt lösa in skatterätter, som såldes utom börd, var omstritt under ett par årtionden men bekräftades slutligen vid 1680 års riksdag. Men det var mte bara genomlösen av skatterätter, somredan var till salu, som adelsmän kunde förvärva »bondedelen» av skattefrälsehemman. Den kunde förvärvas direkt av den bonde som satt på hemmanet, och en adelsman kunde även köpa en skatterätt för att i efterhand försöka få frälsefrihet på hemmanet.Det finns knappast någon anledning att tro att adelsmän lade under sig besittningsrätten till skattejord i mycket stor skala — senare skall frågan omförutsättningarna för stordrift beröras - men i vissa områden kan det ha funnits ett starkt adligt intresse av att förvärva )ord för säterianläggningar. I sådana områden bör det ha funnits motsättningar mellan adeln och bönderna som stånd- till skillnad från de enskilda bönder somsålde. Eftersomrimligen en adelsman kunde betala ett högt pris för ett hemman som var nödvändigt för en säterianläggning, bör bördemännen ha strävat efter att fä lösa efter värdering. Saken uttrycktes klart av den bonde i Oppunda härad i Sörmland som att om marknadspriset fick slå igenom skulle »inga bördsrätter / =skatterätter/ bliva behållna». h.tt område som kännetecknades av stark säteribildning under 1600-talet var just Sollentuna härad strax nordväst om Stockholm.''' Där dömde häradsrätten redan 1631 enligt värderingslmjen, och under 1670-talet tycks det ha vant något av ett centrum för motståndet mot marknadsprissättning. Motsättningen bönder-adel förklarar kanske till en del återgången till värdering vid bördslösen i ''' St.' ov.in k.ipitcl 1 n 23 .iiitörd litteratur .samt de dar tramlaj;da synpunkterna. l ör exempel pa detta under I.SOC-talet se S .3 Sihfon 1^47 s 202-276, under 1600-talet se f r?il>\ 7075 s .S3-.S6 t>eh Revvra 147^ s 130-13^7. ' l rnhy I^f7^ s 66. t3m det livliga .sateribvgi;andet i Sollentuna under 1600-talets första haltt se / .-f Ålniijunt 1:1 1664 förklarade .V s 12.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=