1. Introduktion Den berömde franske historikern Marc Bloch skrev en gång, att ordet »jordägande» nästan saknar mening i feodalsamhället. På så gott somallt land vilar en mångfald skyldigheter av skiftande natur. Bonden som plöjer jorden och skördar dess gröda; hans närmaste herre, som kräver avgifter och somi vissa fall kan återta jordbesittningen; herrens herre och så vidare uppför den feodala skalan — hur många personer är det inte, sommed lika stor rätt som någon annan kan säga: »detta är min jord!». Men inte heller detta är hela sanningen, fortsätter Bloch. För grenverket breder ut sig åt sidan lika väl somuppåt, och man måste i räkningen ta in bysamfälhgheten, som normalt återtar användningen av sin mark så snart den har skördats, bondens släkt, utan vars medgivande egendomen inte kan överlåtas, och de olika herrarnas släkt.' I motsats till det feodala jordägandets grenverk av rättigheter kan den »moderna» eller »borgerliga» jordäganderätten karaktäriseras somindividuell, absolut och enhetlig. Individuell innebär, att det alltid bara finns en ägare till varje stycke jord. Absolut betyder, att ägaren förfogar oinskränkt över jorden och enhetlig att )orden är inte reserverad för speciella, privilegierade grupper utan kan ägas av alla.’ Det finns en lång tradition, åtminstone från engelskt sjuttonhundratal, som betraktar förvandlingen av det villkorliga, feodala ägandet till ett modernt absolut och individuellt ägande som en förutsättning för ekonomisk utveckling.^ Under senare år har många historiker knutit an till denna tradition. Den engelske socialhistorikern HJ Perkins anser t ex, att de sedvanliga förklaringarna till den industriella revolutionen i Storbritannien — kolfyndigheter, gynnsamt handelsläge, politisk enhet etc — försummar »den avgörande förändringen i engelsk historia», nämligen hur under loppet av tre århundranden den engelska aristokratin och lågadeln röjde undan de krav som kungen, kyrkan, brukarna och de ' Bloch 7965 s. 115-116 (fri översättning). ^ Se t ex S Bergström 1956 s 147-148. - Det bör påpekas att det moderna jordägandebegreppets genombrott inte innebär att lorden förvandlas till en vara vilken som helst. Jag har i annat sammanhang (W’inherg 1981) visat den intensiva kampanj som fördes för att lägga all jordhandel under offentlig kontroll och registrering vid samma tid som liberaliseringen av jordägandet triumferade. - Se tex Schlatter 1951 s 151-238.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=