153 osäkerhet kolliderade i så fall med den allmänna tendensen i det senare 1700-talets samhällsdebatt, där just omsorgen om egendomens säkerhet spelade en central roll - man behöver bara erinra om hur Gustav III 1774 angav grundvalarna tör sin regim med orden »frihet, säkerhet och proprietet» — och det är tänkbart att 1 778 års riksdagsdebatt lika väl påverkades av denna diskussion som av akuta problem.'’ Däremot finns det anledning att anta att klandermål av 1600-talstyp kommit att bli sällsynta. Tvånget att uppteckna en avlidens bo med angivande av samtliga arvingar, den klara rätten för en av arvingarna att begära skifte och den korta preskriptionstiden för arvsklander i 1734 års lag förhindrade för framtiden processer vari uråldriga arvsanspråk restes. Med 1684 års plakat omhemmansklvvningen och den drastiska tillämpningen av det skaffade sig kronan möjlighet att reglera ägoförhållandena inomhemmanen. Visserligen var detta ett ingrepp i innehavarens rätt, som annars i stort sett stärktes av den skisserade utvecklingen, men det gav onekligen en mö)llghet att hugga av gordiska knutar. På detta sätt skars kransen av konkurrerande rättigheter till jorden alltmer bort; kvar stod den besuttne innehavarens allt trvggare äganderätt. 1500- och Vad låg bakom utvecklingen? Prågan omvärdering eller marknadspris var, somtidigare påpekats, den centrala I hela debatten om börelsrätten fram till 1720. Den kan också sägas stå i brännpunkten tör hela diskussionen om jordegendomsbegreppet under 1600- och tidigt 1700-tal, och det är därför naturligt att ta den till utgångspunkt för ett resonemang omde bakomliggande faktorer som kan ha påverkat debatt och prax¬ is. '■ luir (.Ictt.i j;(.‘ni)mti>rilcs i pr.iktikcn vid cn domstol se \\ luhcr^ 19SI s 283-284. - Hajftröm 1970 s 56-57 redoj;ör tor kvarvar.inde oklarheter i 1805 ars föreskrifter om preskription. ” I',n god bild av debatten om egendomens säkerhet under 1700-talet ges i .4 Miilmström (932 s 1 1-13. Till viss del gällde tieksä 1778-79 ars diskussion tvister om gränser mellan fastigheter; särskilt t\ dhgt är detta hos prästeståndet. Det bör obsers eras att dessa forändringar i slutet av 1600- oeh börian av 1700-talet mte mnebar nagot i)kat skysld nn>t tvister omgränser mellan fastigheter. Här innebar sannolikt storskiftet en viktig förändring i oeh med att den fastställda skifteskartan gavs vitsord vid gränstvister inombyar (se t ex (dai I9S3 s 227). - Utan en totalgenomg.ång av alla domböeker frän 1700-talet är det självfallet principiellt omöjligt att visa, att klandertalan av 1500- oeh 1600-talstyp inte längre kunde vinna nägon framgäng. Med utgångspunkt i ett domboksregister, som Lennart Andersson Palm upprättat oeh välvilligt ställt till mitt förfogande har en undersökning gjorts av alla mål rörande socknarna Surtebv, Kattunga, Tostared oeh lättskäl i Marks härad i Västergötland åren 1751-1800. 1 ett par rättsfall begär klandrare att innehavaren av jord skall bevisa sin åtkomst. 1 det ena målet foreter också svaranden sin svärfars fastebrev, varpå häradsrätten finner skäligt »bibehalla svaranden vid sitt lagl. åtkomna hemman» och dömer klandraren att betala rättegångskostnaderna, då han »utan anledning oroat svaranden» (Mark 1759 12 6 s 380-381. Cil A). I det andra fallet förklarar rätten att innehavarna av den omtvistade |orden, »vilken de och deras fäder okvalt ägt och nyttjat» ej var förbundna att bevisa sin åtkomst (Mark 1763 5 3 s 136-140. Ul A). Här är det inte längre tal om att käranden far en vängava eller att parterna far ga ed.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=