152 Vad lagkommissionens ledamöter menade 1723 är en sak; därom lär väl eftervärlden aldrig komma att få någon säker kunskap. En annan sak är hur lagen uppfattades efter 1734, och här kan man konstatera att 1700-talets jurister var oense.Hur praxis var är helt outforskat, och ett svar skulle kräva omfattande genomgångar av domböcker. Det sena 1700-talet tycks emellertid ha uppfattat läget så, att annan preskription än urminnes hävd saknades. Det visas av en debatt vid 1778—79 års riksdag, som hade sin upprinnelse i ett par memorial, det ena författat av borgmästaren i Örebro, Johan Eric Bergström, det andra av en adlig brukspatron, Emanuel af Geijerstam. Den senare ansåg, att det vore »en naturlig billighet, att en ägares säkerhet och rätt till en lagligen åtkommen egendom e) måtte efter flera mansåldrar kunna sättas ifråga» och krävde att dylika mål inte skulle få upptagas vid domstolar, ett förbud som vore »för den allmänna säkerheten högst nödigt».“^ De tre ofrälse stånden instämde i memorialens syfte; borgarståndets lagutskott med utförliga principiella motiveringar. Enligt utskottet säkrade inte lagen den äganderätt som »i ett välbeställt samfund alltid vårdas bör». Det »tillväxande människosnillet» hade i senare tider upptäckt det nödvändiga i att »ytterhgare bevara en ägare för de intrång, som en utvidgad begärelse kan åstadkomma». Urminnes hävd var ett otillräckligt skydd, och utskottet föreslog därför en 25-årig preskriptionstid, så att »blotta besittningen må trygga envar ägare om gods sitt».’° Erågan avgjorcfes emellertid aldrig vid 1778—79 års riksdag, eftersomden komatt kopplas samman med de adliga privilegierna (se häromnästa kapitel).'^' Ett par decennier senare, 1805, utfärdades dock en förordning om preskriptionstid. Samtidigt föreskrevs den lösning somStiernhööks kommission skisserat vid 1600-talets mitt, nämligen att säljaren av jord vid domstolen skulle bevisa sin åtkomst. Vad som omedelbart låg bakom 1778 års riksdagsdebatt är inte klart. Borgarståndets lagutskott pekade på »en utvidgad begärelse», men om antalet processer om rätten till jord verkligen var i tilltagande är osäkert. Kanske rev de pågående storskiftena upp många tvister omgränsdragningen mellan ägor. Denna 3: Doktrinen under 1700-talet redoMsas i Kurlensticrrui 1917 s 215 n 2. RAP 1778—79 s 472—473. Bergströms memorial finns bl a i prästeståndets akter 1778—79 nr 135 (R 957. RA). Den 25-ariga hävden förlängdes i de ofrälse standens gemensamma förslag till 50 ar. Borgarståndets sympatier för Bergströms memorial visas i protokollen s 365—366, dess bifall till sitt lagutskotts betänkande s 637 (R 1425.RA). Prästeståndets debatt oeh beslut i protokitllen 1778-79, s 285-308 (R 708. RA). Prästernas lagutskott avstyrkte memorialen (se ståndets akter 1778-79, nr 135. R 957. RA), oeh i debatten vände sig nagra ledamtiter mot preskriptionstid, detta tvdhgen främst med hänsvn till ägor som frånvunnits prästgårdar. Bondeståndets protokoll och handlingar från denna riksdag är mvcket ofullständigt bevarade (finns i R 2016. RA), och ståndets uppfattning kan inte klarläggas. Fnligt uppgift pa riddarhuset hade dock alla de ofrälse standen bifallit forslaget om50 års preskriptionstid {RAP 1778—79 s 351). ” Acfelns debatt i RAP 1778-79 s 350—354. Skrivelse till kungen med begäran att frägan skall anses sttm en privilegiesak, som kräver f\ ra stands bifall pa s 548-550.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=