150 Figur II. Principskiss av bördernannagruppcn före och efter 1720. före 1720 H=säljare =döda per bördemännens gemensamma 'V. förfader- eller moder soner s / \ I ) \ / _ =ungefärlig praktisk gräns för bördema n nagrup p e n I diskussionerna i lagkommissionen i slutet av 1600-talet är brytningen mellan två släktskapsuppfattningar tydlig; de bägge riktningarna förkroppsligades av linjeanhängaren Lovisin och kretsförespråkaren Lindskiöld. Hävd och klander i 1500-, 1600- och 1700-taIens diskussion Praxis under 1500- och 1600-talen gav inte jordinnehavaren särskilt gott skvdd mot klander. Detta ledde till en förkortad urminnes hävd, en lång tids hävd. Under 1500-talet reste adeln vid flera tillfällen krav på en tidsbegränsning av den urminnes hävden, och det rosengrenska lagförslaget vid 1600-talets början innehöll en 64-årig preskriptionstid.1617 frågadeJohan Skytte, i punkter som var avsedda att antas som adelns besvär vid riksdagen, hur »tryggie / =treggie, tre/ årshävd skall förstås», och hur »många år skola räknas på urminnes hävd».’’ 1629 kom ett par kungliga beslut som tycktes tillgodose önskemålen. I ett revisionsmål avvisades klander mot en tjugofyra år gammal, felaktigt gjord syn med hänvisning till egendomens säkerhet, och samma år utfärdade Kungl Maj:t också en förordning om tjugo års preskriptionstid för fordringar.’’ Någon avgörande betydelse tycks dock inte detta ha haft, för fyra år senare förklarade råefet på en fråga från Abo hovrätt att urminnes hävd borde räknas till 50 år.’^ bör 1642 års lagkommission var hävdfrågan oklar. I sm förteckning över punkter Omde adliga kraven se J E Alniquist /92.? s 197-201. Det rosengrenska förslaget, se EfSH 2:1 s 336, 345. Allmänt är lagförslagen fran Karl IX:s tid svaröverskadliga, da de tveks innehalla alternativa formuleringar. Det kungliga förslaget upprepar i stort sett landslagens bestämmelser, med undantag för att köpare som ej lagfarit sin jord föreslås skvddad efter tio ar (s 161). Det rosengrenska förslaget förlänger preskriptionstiderna lämfört med landslagen, vilket doek sannolikt inte b<!>r uppfattas som utslag av en önskan att försvaga lordmnehavarens ställning utan tvärtom som ett försök att nå fram till realistiska frister, som kunde efterlevas i praktiken. Si^.l /:2:2:2 s .W3. ’’ Domen, se J F .Almquut 1937 s 53, förordningen se Schnicdctn.in s 220. ] F. .Alntquisl 1937 s 46. 2^
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=