148 gandet om ett rent indivdduellt jordägande under äldre medeltid, somsedan under loppet av några århundraden förvandlades till ett komplicerat och konfliktfyllt kognatiskt linjesystem, svårt att handskas med för alla inblantfade parter. Det är lätt att finna ett par företeelser, somstrider mot hypotesen omett kognatiskt linjesystem under äldre medeltid. Landskaps- och landslagarna accepterar att )ord genom bakarv och morgongåvor förs över från en härstamningsgrupp till en annan. Både för domstolar och lagstiftare under 1500- och 1600-talen var dessa förhållanden problematiska, något som är fullt konsekvent när man har att göra med ett linjesystem.'*^ Det finns däremot inte mycket i det medeltida källmaterialet som tyder på en sådan tvekan, om man undantar att ett par av lagarna innehåller bestämmelser som är svårtolkade men somtycks ge uttryck för olust inför sådana jordöverföringar (se kapitel 2 n 47). Medeltidsaristokratin företailer i sådana här fall ha följt landslagen, och det finns ännu äldre belägg för bakarv; på den bekanta Hillersjöstenen förklaras att änkan Gerlög samlat jord från tre olika släktlinjer (se kapitel 2 n 55). Hur skall man då förklara - eller snarare bortförklara - detta? Man kan kanske peka på att det normalt existerar minst ett par släktskapsuppfattningar i ett samhälle. Ett kognatiskt linjesystem rör huvudsakligen egendomen och dess överföring till kommande generationer. Samma funktioner hade ciet patrilineära systemet inom 1500- och 1600-talens adel, men som visades i kapitel 3 och 4 råkade det i konflikt med aristokratins behov av att utnyttja giftermålsallianser som ett socialt sammanhållande element. Ingenting hindrar att sådana konflikter mellan olika system har funnits i århundraden, ända från 1000-tal och äldre medeltid, och att bakarv och morgongåva har varit de eftergifter som härstamningsgrupperna har fått gå med på för att underlätta allianser mellan olika släkter. I första hand bör det ha varit stormännen, som har haft intresse av sådana koalitioner. Varken runstenarnas eller landskapslagarnas samhällen var socialt odifferentierade; man behöver bara erinra omJarlabanke, som på den berömda runstenen utanför Vallentuna kyrka lät förkunna, att han ensamägde hela häradet. Så gott som allt källmaterial som rör praxis före 1500-talet - de medeltida diplomen, de mest talföra runstenarna - torde härstamma från detta sociala överskikt, som haft mest intresse av att i vissa situationer bryta mot ett kognatiskt linjesystem. Kanske kan man rent av se en inskription somden från HillerSjö som ett uttryck för denna grupps ambitioner, tillkommen just därför att bakarvet var omstritt. Och det bör då ha vant detta skikt, som sett till att lancfskapslagarna godtog bakarv och morgongåva. Men allt detta måste betraktas som hypoteser för kommande forskning. Sc ovan kapitel 3, avsnittet »Testamente i arveiord?», kapitel 4, avsnittet »Bördsrätt i Bak.trvd och bttrdlöst jord» och kapitel 5, avsnittet »Bördsrätt och arvsrätt». Också morgongävan var, som visades i kapitel 3, föremal tör en livhg debatt.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=