RB 38

144 klusiva, utan lappar över varandra i ett ncätverk utan gränser. Om släkten är »jordägare», är den det inte på samma entydiga sätt som är möjligt i ett unilineärt system utan i en mycket vagare och mer urvattnad mening. Speciella regler måste till för att göra det hela hanterbart. Det finns inte många kognatiska linjesvstem beskrivna. I själva verket har de varit begränsade till vissa delar av världen, och på de flesta håll har de redan utplånats och ersatts av ett individuellt jordägande. Det finns emellertid åtminstone en undersökning av hur ett sådant systemfungerade. Den gjordes av Allan Hoben bland amharafolket i Etiopien på 1960-talet, före jordreformernas tid. Amhara är ett av de relativt fåtaliga folk som har ett utvecklat kognatiskt linjesystem.^ Likheterna mellan vad Hoben skildrar och vad man finner i 1500- och 1600talens svenska domböcker är frapperande. Det gäller först och främst ordet »rist» på amhara, som kanske kan översättas med »börd». Hoben iakttog, när han trängde in i jordegendomsförhållandena, att »rist» hade en dubbel betydelse. Det var, skriver han, ofta omöjligt att avgöra om en man med »rist» menade )ord som han faktiskt innehade eller rättigheter till )ord, som han hoppades att han själv eller hans barn en gång skulle skaffa sig. En mans rättigheter till »rist», hans potentiella äganderätt, översteg alltid betydligt vad han faktiskt innehade för tillfället. Det fanns alltid fler legitima arvingar till ett jordområde än personer som faktiskt ägde jord där.' Likheterna med det svenska ordet »börd» och dess dubbla betydelse är iögonenfallande. Hoben lade vidare märke till att amharabönderna, trots sitt uttalade intresse för »fädernejorden» sällan visste var deras förfäder bott och än mindre var deras jordar legat.** Det fanns ingen bundenhet till en viss bestämd jord. Också här är likheten med svenska förhållanden uppenbar. Arvejorden i svensk lagstiftning och i svenska domböcker framstår inte som en viss bestämd jord, utan som en viss kvantitet.^ I de släkttavlor, som amharabönderna presenterade för att styrka sina krav på jord räknas släktskap många generationer bakåt, omväxlande genom män och kvinnor, till en stamfader- eller moder, som sades ha varit ursprunglig ägare av den omstridda egendomen.Det är intressant att jämföra med utredningar i bördsrätts- och arvstvister från svenskt 1500- och 1600-tal: likheten är fullständig." Också de svenska släkttavlorna ger exempel på kognatiska härstamningsgrupper. Hoben 1973: ' Hoben 1973 s 13. Hoben 1973 ,s 11. Det kan papekas, att ovanför »ri.sto-egentlomen reste sig hos amhara ett närmast fettdalt svstem, där jorden var utdelad som förläningar (»gwilt»). Hoben 1973 s .3. Se t ex släkttavlorna i Hoben 1973 s 107, 109, 134. " Att även jord som mte ägts av den gemensamme törtadern modern kunde bh föremal tt>r bördsrättsansprak, som j Margretelundsprocessen (se kapitel 4, figur 4) var onekligen en anomali i

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=