143 I kapitel 2 uppehöll sig diskussionen bara vid två av de fyra tänkbara kombinationerna (B och C). De bägge systemen är också de bäst kända, bilaterala släktkretsar (C) genom att vi sombor i nordvästra Europa kan studera demi våra egna samhällen, mans- eller kvmnolin)er (B) genom att de flesta socialantropologiska studier behandlat dem. För många antropologer har just den unilineära släkten framstått som den klassiska; någorlunda enkel och okomplicerad, med tydligt funktionssätt.' I jämförelse härmed har kognatiska linjer verkat förvirrade och oklara. Många socialantropologer har av detta letts till att förneka existensen av dem; de har setts som deformerade eller outvecklade unilineära släkter.^ Det finns dock i litteraturen några studier som visar att det »omöjliga» systemet faktiskt existerar.'^ Varför kognatiska linjer tycks så komplicerade framgår av följande skiss, efter samma modell som figurerna 2 och 3: Figur 10. Överlappande kognatiska linjer. A A / \ / \ / \ \ / \ / \ / / A ^ \ / \ \/ \ / 0 \ 0 t / / \ \ /\ 7 \ 7 \ / \ \ / =gräns för linje 1'ttcr Fox 1965 s 134. Som skissen visar tillhör alltid en person minst två linjer. Görs skissen djupare, ser man att han/hon i princip kan tillhöra ett oänefligt antal.^ Linjerna är inte ex- ’ Unilmcämsvstem, särskilt p.ttrilincär.t, är ocks.t klart vanligast om man ser till antalet »kulturer» (Kevsing 1975 s 26 tabell 2). ' Se häri>m Fox 1965 s 129, ^ För exempel se Fox I9(,7 s 137-138 iteli Keesirig 1975 s 92—96. ä tterligare ett exempel kommer att behandlas nedan. — För fullständighetens skull bör det kanske p.tpekas att släktkretsar normalt är bilaterala {Kcesing 1975 s 21), men att det finns nagot enstaka känt exempel pa en unilateral krets (dvs fall D i tablän, se Fox 1967 s 169-170). Detta till skillnad fran i ett »dubbelt härstammngssystem», där individen alltid tillhör tvä, och endast tv.t, släkter, dels en manslinje, dels en kvinnolinje, och där de bägge linjerna har olika funktioner. E xempelvis kan )i>rd ärvas i manshn)en, boskap t>ch annat lösöre i kvinnohnien (se Goody 1962 s 8-9). De regler för adlig arvsföljd, som hertig Karl ftireslog 1590 (se kapitel 3) hade fätt till följd ett s\ stem av dubbel härstamningsts p, där den väsentliga egendomen ärvts i manslinjen.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=