142 är detta bland samlar- och jägarfolk, men det finns också några jordbrukande folk som enbart är kretsorganiserade.' Ingenting hindrar att egendom ärvs inom en släktkrets, och landskaps- och landslagarnas arvsbestämmelser, liksom många arvsskiften inom den svenska medeltidsaristokratin, där jorden på vindlande vägar letade sig bakåt och i sidled, kan ses som uttryck för ett kretssystem. Att innehavaren av arvejord inte hade möjlighet att överlåta den fritt, och att överförandet av jorden från generation till generation gick efter mycket fasta regler, som inte gav de enskilda individerna stora valmöjligheter, är inte på något sätt oförenligt med ett kretssystem. Men när man studerar domböcker från 1500- och 1600-talen finner man drag sompekar på något annat. En person kunde ställa krav på jord somför länge sedan tillhört en förfader- eller moder; själva härstamningen från en viss person gav rättighet till jorden. För att kunna bevisa denna sin rätt till jord höll man reda på förfäder- eller mödrar åtskilliga generationer tillbaka. I vissa fall, då det var intressant, hade man ett mycket stort djup i sina genealogiska aspirationer. I bördsrätts- och arvstvister hörde både käranden och svaranden (säljaren eller innehavaren av den omstridda jorden) till en släktgrupp, som definierades av härstamningen från ett gemensamt ursprung, ofta mycket avlägset. Och det är just detta att tillhörigheten till en viss grupp och innehavet av vissa rättigheter definieras av viss härstamning som är det utmärkande för en linje - sompå engelska ofta kallas »descent group», härstamningsgrupp. Både den hårt reglerade arvsrätten och bördsrätten bidrog till att hålla kvar egendomen inom släktgruppen (med ett par undantag, somskall diskuteras senare). Man kan med visst fog tala om släktens — eller kanske hellre släktingarnas - »medäganderätt» till en persons jord. Själva denna princip godtogs av domstolarna under 1500och 1600-talen. Detta är värt att lägga märke till. Man trotsade tämligen ogenerat landslagens bestämmelser om uppbud, bördeskilling eller hävd, men själva börds- eller härstamningsprincipen godtogs. Vi har alltså att göra med en släkt där dels härstamningen från en anfadereller moder var central, dels släktskap räknades genom bägge könen, d v s vad som kallas ett kognatiskt linjesystem. Det blir här nödvändigt att återvända till den diskussion om släktskap, som påbörjades i kapitel 2. Där angavs två överordnade kriterier för släktskapsberäkning, dels utgångspunkten för beräkningen, dels om släktskap räknas genom bägge könen eller endast genom det ena. De bägge kriterierna ger fyra kombinationsmöjligheter (se även figur 1 i kapitel 2): utgångspunkt rakninggenom A förfader/moder B törtader moder »ego» 1) »ego» bägge könen ett kön bägge könen ett kön C Kcesing /975 s 9(S.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=