RB 38

140 I många delar av landet var alltså bördstvister sällsynta, och i praktiken tilllämpades vanligen bestämmelserna på ett betydligt mildare sätt än vad lagen stadgade. Det kan således förefalla somombördsrätten var en skäligen betydelselös företeelse, vars ringa roll bara stadfästes av 1720 års förordning. Detta vore dock en allvarlig felsyn. Hotet om bördsklander var en levande realitet för tidens jordförvärvare, och med olika metoder (vängåvor, säljarens släktingar som köpvittnen) försökte de värja sig mot det.^^^ Under hela den studerade perioden var vidare bördsrätten en högst omtvistad fråga. Den kom gång på gång upp i riddarhusets och rådets debatter, den var en av de störrefrågornai den karolinska lagkommissionen, och den var på 1720 års riksdag den mest uppmärksammade enskilda frågan. Den var knuten till begreppet »börd», sompå många sätt framstår som en nyckel till förståelsen av jordegehdomsförhållandena. Om andra metoder att undgå bördsklander se Munthe 1941 s 169—170.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=