134 dens bedömningar. Men också här led den »konservativa» linjen nederlag. Som skall visas (i kapitel 6) blev frågan omvärdering av utmätt jord en stridsfråga vid 1680-talets mitt, men i en kunglig resolution skyddades långivarens intressen. Vängåvan Frågan ombördsrätten är dock inte helt uttömd med detta. Den bör diskuteras i samband med en iögonenfallande företeelse i många domböcker från 1500- och 1600-talen, nämligen »vängåvan». Vid köp av jord betalades inte sällan något somkallades vängåva eller liknande. Ofta, men inte alltid, utgick den i något föremål, t ex en silversked, en silverbägare eller en häst, till skillnad från köpeskillingen, somvanligen angavs i pengar. En grov uppfattning omfrekvensen av vängåvor ger Långhundra dombok, där sådana förekommer i tolv av de ca trettio transaktionerna under perioden 1579-1592. Vängåvan uppträdde under många olika namn »äreskänk» tdl Elsa Sparre, och ännu 1820 förekomett tillägg till köpeskillingen med samma benämning vid jordhandel på Lidingö.I Vendel gavs »stille eller vänskapsgåvor», och vid jordhandel i Hälsingland fick säljaren ibland »stille» utöver själva köpeskillingen; vid en affär fick han dessutom »vängode».Motsvarande företeelse kallades i Kålland på 1630-talet »godminne» eller någon gång »förlikning». Ibland skilde man där mellan vad säljaren »uppburit i själva köpet» och vad han fått »i förbättring till skaft och skäl».’’’' I Sollentuna betalades »äregift» till säljaren i 1600-talets bör)an, vid ett tillfälle både »äregift och vängåva»."^’ Vängåva förekom på Värmdö vid samma tid, och »förbättring» eller »vilgåvor» i Savolax på 1560-talet.1 mitten av 1300-talet kunde vängåvan kallas »bättring», i början av 1400-talet »vild», och i slutet av 1600-talet kunde den förfranskas till »discretion»."'"* Det rörde sig således om en företeelse med stor utbredning i tid och rum. I vilka sammanhang förekom den och vilken uppgift kan den ha haft? Några rättshistoriker har vant inne på frågan. J E Almquist kopplade samman den med Upplandslagens föreskrift om en taxa vid bördslösen. Systemet levde enligt Almquist kvar somlandssed i Uppland under flera århundraden. En Wedhcrg 1941 s 483. UDB I s 36, 43, 125, Halsingl.ind 1637 (J.irvsö s 390 li), 1638 12'3 (Forssa ocli Hö^ s 395 v), 1638 25^6 (Tuna mfl s 410 h, stillo-1-vangode). Se t ex Kalland 1631 26/9 (Skattegd), 1636 15 2 (Sontorp), 1638 30 4 (Sunträlje). - Uttrvcket »skaft och skäl» tvcks under 1500-talet ha lörekommit i \’ästergötland som svnonvm till »tingsskötmng». 1610 betaides i Gudhems härad i \'ästergötland »godmmne for skaftet» till en sähare (v Euler 1981 s 73, 75). Sollentuna 1628 HT s 416 v, 1629 ST s 422 \ . ■'' Wirmdö s 163, 167, SufuLix s 13, 73, 78. DS 7492 (1367), SD 2183 (1416), Kalland 1688 VT § 10. J E Almquist 1943 s 44. . Samuel Åkerhielm betalade 255
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=