127 1600-talets senare del och 1700-talets början Studiet av bördsrätten före 1720 kan inte stanna vid 1600-talets mitt. 1683 för¬ ändrades nämligen rättsläget. I resolutionen på allmogens allmänna besvär detta år slogs fast, att där »någon tvist är om närmare börd och inlösen, vill Kungl Maj:t ingen betaga det lagen och laga stadgar förmå efter mätismanna ordom».’’'’ Bördemännens rätt att lösa in efter värdering inskärptes alltså. Det är väl känt, att det i det karolinska enväldets uniformitetssträvanden ingick en motvilja mot lägre instansers »arbitrerande», dvs deras fria dömande utan stöd i lagar och förordningar.’’^ 1 domböckerna från 1600-talets första hälft och tidigare förekomofta, som ovan visats, ett sådant formlöst dömande med hänsynstagande till allmänna lämplighetsskäl. 1683 års resolution är mö)hg att tolka som ett led i reaktionen häremot. Frågan är då: vilken förankring hade den i domstolarna och vilka följder fick den? Redan några år före resolutionen inträffade en märklig omsvängning i Svea hovrätts praxis. Ännu i en dom 1674 gav hovrätten en bördeman rätt att lösa in jord, dock ej som han begärt »efter gode manna skattning», alltså det normala mönstret från 1600-talets första hälft.’’’’ Men tre år senare, i april 1677, avslöjade hovrättsledamöternas överläggning inför en dom betydande osäkerhet. Också här avslogs dock till sist bördemännens önskan att få lösa efter värdeMen redan hösten samma år dömde man annorlunda i ett mål mellan 227 ring. borgmästaren i Luleå, Erik Eriksson, och Påvel Jacobsson. Erik hade lånat Påvels bror Anders pengar. Påvel ville lösa in )orden efter mätismanna ordom, medan Erik naturligtvis ville ha igen sina pengar. Häradsrätten förklarade, att borgmästaren inte kunde obligeras att mottaga lösen »efter byköpet eller som jorden i arvsskiftet syskonen emellan kan värderat vara», utan efter pantsedelns belopp. Lagmansrätten i Norrland gav däremot Påvel rätt att lösa »såsom landRcsoliitionon p.i .illniogcns .illmänn.i besvär 1683 3 1 § 15 {Sticynman s 1944-1945). Sc h.ärom l.mdherg 1984. Svea hovrätt m.ål 9. Bördemännens önskan enligt häradsrättens dom, nr 13 i akten. - Johan Stiernhöök uppgav 1672 att i en process nyligen landslagens bestämmelser omvärdering vid bördslösen varit uppe till diskussion, men att döma av hans formulering var frägan ännu oavgjord då han skrev {Stiernhöök (1672)1981 s 180). Oklart är vilket m.il Stiernhöök syftade på; inget tillämpligt fall tycks ha förekommit i Svea hovrätt from1672, och en genomgång av )ustitierevisionens akter 1672 gav negativt resultat. ’’’ Svea hovrätt mål 12. Fallet tidigare behandlat 3.\ Jägcrskiölii 1967 s 185-187 under rubriken »Formkravet vid pantsättning». Målet var komplicerat; bl a var det oklart om jorden sålts eller bara pantsatts. Referenten, Kyronius, valde att betrakta saken som en pantsättning och ansåg att i sådana fall någon speciell värdering för bördemännens räkning inte borde ske, detta till skillnad frän vid rena köp. Några domare menade att jorden borde värderas (bl a Utter, Cronström, Gyllenanckar). Andra förde ett undanglidande resonemang och ansåg att en värdering inte skulle ge lägre belopp än pante- eller köpebrevet (bl a Ivarsson). Endast en (Salanius) uttrvckte klart att det rörde sig omköp och att mbördandet borde ske efter köpebrevets summa, detta enligt praxis, som han omnämnde med orden »praxis legis optima mterpres» (annan tolkning i Jägerskiöld 1967 s 187). — F.tt liknande utslag även i mal nr 11 (dom 1677 7 3).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=