126 oskylde köparen Valentin hade sålt den »som han dyrast kunde». Rätten avslog bördsklandret, eftersomLennart inte klandrat den första försäljningen. Den nuvarande innehavaren Philip erbjöd jorden till Lennart för det pris som betalats vid den andra försäljningen, och domstolen förklarade det »orätt» om Philip nu skulle tvingas sälja hemmanet »igen för ringare värde än som han det själv inköpt hade».’’’’ Samma år avslogs också krav från en bördeman att få lösa in pantsatt jord efter öre och örtug och inte som det var pantsatt för, och i ett annat mål 1586 tilldömdes bördemannen jorden mot att han betalade köparen vad denne givit säljaren.Det är ingen tvekan om att lagmansrätten i Uppland, som leddes av Hogenskild Bielke, hade klara sympatier för »värderingslinjen». Det kommer att framgå ännu tydligare längre fram, då ett principuttalande om jordpriser från 1586 återges. Men samtidigt är det klart, att försöken att binda löseskillingen vid jordtaxan medförde stora problem för lagmansrätten. I de uppländska häradsdomböckerna från 1500-talets mitt och senare del jämställs bördeskilhng och köpeskilling: köparen »dömdes sina penningar Någon anknytning till jordtaxan kan inte ses i dessa böcker. Den enda 221 Igen». gång fasta jordpriser omtalas i de tryckta 1500-talsdomböckerna från Sörmland var, då en »rätter bördeman» köpte jord för nio mark »mer än jorden gäller, på det hon icke skulle gå utur börden». Inte heller här tycks jordtaxan ha bundit bördeskillingen; bördemannen betalade en fjärdedel mer än taxepriset.’"' Slutligen kan ett mål i Erik XIV:s höga nämnd anföras. Två män klandrade en Engelbrekt Larssons änka om jord i Sörmland, som denne köpt av männens mormors moster. De fick rätt att lösa den »för så många penningar, som salige Engelbrekt Larsson därföre utgivit haver». Vi är ganska dåligt ställda, när det gäller att bedöma praxis beträffande bördeskillingen för tiden innan domböcker börjar bli allmänt förekommande i början av 1600-talet. Att döma av de spridda uppgifter, som står till buds, identifierades dock på många håll köpeskilling och bördeskilhng. Åtminstone en domstol. Upplands lagmansrätt, strävade — dock ej fullt konsekvent - i slutet av 1500-talet efter att knyta priset vid bördslösen till systemet av jordtaxor, men sannolikt hade försöket ingen varaktig framgång, eftersom förfarandet tvcks ha varit övergivet av de uppländska häradsrätterna under 1600-talets första del. Omlagmansrättens strävanden skall ses som ett försök att bevara en äldre praxis eller som ett medvetet bemödande att införa en ny är oklart. UDB VIII s 19:5. Förlikning träffades, liksom i ett annat mål så där bördemannen önskade lösa in efter jordtaxa (s 34:12). UDB VIII s 70:1, s 165:.S. UDB VII s 10:2, UDB V s 62:8, 99:8 (där bördemannen skulle erlägga den mansbot, som innehavaren av jorden betalat för den tidigare ägaren). Jfr dock den häradsdom som omnämns i n 216 ovan. Sörmland s 51. De finländska 1500-talsdomböckerna innehåller mängder av återlösenmål. Det är dock sällan klart vad det rör sig om; det kan lika väl vara säljare som rvggar sina affärer. Genomgående döms köparen sina pengar åter. Erik XIV.s nämnd s 175. 22.5
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=