125 andra bördsriittsmål.’'' Men i ett par notiser finns ett tillägg, som komplicerar saken: »sina fulla penningar efter 6 dannemans segn och skattning», d v s en formulering som tycks utvisa, att det rörde sig omvärdering, möjligen i anslutning till landslagens föreskrifter.''^ Någon direkt anknytning till jordtaxor förekom inte vid bördsrättsmålen. Någon sällsynt gång kan man finna dombrev i bördsrättstvister från senmedeltid och 1500-tal, och enligt dessa skulle bördemannen vid lösen erlägga köpe- eller panteskilhngen. Exempelvis dömdes Birger Trolle 1438 att lösa ett hemman i Allbo härad i Småland för »de 100 mark till rätta, som gården var köpter före». Antalet belägg är få, men pekar alla i samma riktning. Ett av dem härrör från en del av landet där fasta jordpriser var vanliga. Uppland.''"’ Kan man där finna några exempel på komflikter mellan marknadspris och jordtaxa? I de uppländska lagmansböckerna från 1500-talet är det svårt att se en konsekvent linje i bördeskillingsfrågan. I vissa fall tycks rätten ha föreskrivit värdering av jorden. 1579 fastställdes t ex en dom från Frötuna skeppslag, enligt vilken fastigheten skulle lösas »efter som både hus och jord haver varit skattade för».''^ Samma år avslogs en bördstalan därför att köpet redan uppbjudits och stadfästs, men bördemannen fick till hälften rätt: domstolen konstaterade att »med betalningen var någon brist» så att säljaren »icke när tillfyllest bekommit samma Åbys fulle värd, som jorden gäller och borde betalas». Tidigare i målet hade omtalats, att örtugen gällde för 4 mr. Fördenskull dömdes köparen att betala fyllnad till bördemannen. Lagmansrättens inställning kom klart fram i ett mål 1586, som inte rörde bördsrätt utan kameral lösen. En man Nils, ensam broder med sju systrar, klagade över att Erik, somvar gift med en av systrarna, löst in de övrigas arvslotter i hemmanet och hade »givit mer för jorden än den bör gälla efter öre och örtug». Lagmansrätten dömde klaganden Nils i första hand berättigad att behålla jorden i bolbyn, medan systrarna skulle hänvisas till utjordar. Då svågern Erik köpt jorden för »fyrdubbelt så mycket som den . . . värd är, efter öre och örtug», så skulle han få tillbaka sina pengar av hustruns systrar och »icke dyrka jorden för brödren /dvs Nils/ som mindre förmögenhet hade». Vdle Nds sedan sälja den omtvistade jorden, hade Erik företräde att lösa med »bördabud».'"' Men samma år ställdes lagmansrätten inför ett annat mål. En man Lennart önskade börda jord »efter som öre och örtug gäller». Jorden hade sålts två gånger; den förste ULR s 47, 65-66, 81-82. ULR s 84, även vid kameral lösen s 57. ATjh s 116-117. Övriga fall ATjb s 127 (Smaland 1453), SD 2367 (Uppland 1417, bördeskilling=låne,summa, jorden är de inlösandes »budz iordh», vilket naturligtvis kan syfta pä arvejord), DD 907 (Dalarna 1493), /)/) 59/ (Dalarna 1545, bördeskilling=mansbot, som osyld person betalat för dräparens jord). L'DR II s 86:2. UDR II s 46:4. UDR VIII s 113:13. 217 217
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=