124 1400- och 1500-talen Innan diskussionen om värdering vid bördslösen fortsätter, bör något nämnas om jordtaxor. I de uppländska 1500-talsdomböckerna möter ständiga hänvisningar till ett visst pris på jorden, av samma typ som i 1600-talets Norrland. Vid byte av jordar, belägna i två olika byar, förklaras t ex att »örtugen gäller 3 mr i Lisinge och 2 mr i Ubby».^°^ Priset på örtuglandet, som var en taxeringsenhet för jord, varierade mellan byarna. När köp stadfästes inför rätten omtalades ofta vilket pris per örtug som gällde i byn. Exakt hur vanligt systemet var under 1500-talet är svårt att uppskatta; mellan åren 1583 och 1590 omnämndes det vid åtta stadfästelser av totalt 21 i Långhundra härad.Jordtaxorna tycks ha varit på väg att försvinna i Uppland under 1600-talets första hälft; åtminstone ger en läsning av domböcker detta vid handen. I Vendel 1615—45 lyser de med sin frånvaro. Var systemet utbrett annorstädes än i Uppland på 1500-talet och i Norrland på 1600-talet? Något enstaka omnämnande finns i de sörmländska 1500-talsdomböckerna och i Upplands lagmansdombok från 1400-talet, liksom i ett diplom från Västmanland 1417.^°^ I Finland förekom jordtaxor vid 1500-talets mitt: Jakob Teitts klagomålsregister innehåller ofta formuleringar av typen »stången gäller 6 mark».''° Fasta jordpriser tycks således ha varit utbredda i Mellansverige och Finland under senmedeltid och 1500-tal; omde fanns på andra håll är svårt att avgöra på grundval av det genomgångna källmaterialet. Jordtaxan användes vid bestämning av det pris som skulle betalas vid kameral lösen, vilket fö föreskrevs i det ena av Gustav Vasas hemmansklyvningsmandat.’’* Spelade den också en roll vid fastställandet av bördeskillingen före 1600talet, eller bestämdes denna på annat sätt? I Upplands lagmansdombok från 1490-talet finns olika formuleringar. Vid ett tillfälle dömdes bördemannen till jorden, men köparen skulle behålla den till dess han fick »sina penningar igen». Samma uttryck förekommer vid ett par 208 211 UDB VII s 50:9 (Långhundra 1551). UDB VII. För andra exempel, se UDB II s 21:3, 67:1, UDB VIII s 76:5. Enstaka omnämnanden i Berg s 24, 31, UDB IVs 50. Inget tall i Vendel 1615—45. Sörmland s 51, ULR s 45 (»jorden dvrare var i Stavby»), SD 2325. Teitt s 23, se även s 28, 61, 167, 192. I Lönnroth 1940 s 102-104 ges talrika exempel pä »)ustum pretium», ett rätt pris per markeller örtugland, i östra Sverige under perioden 1274—1296. Dovring har pekat på att landskapshandlingar (jordeböcker) från Gustav Vasas tid omtalar »hur mycket örtuglandet gäller på varje särskild plats . . . Själva värderingarna måste vara från medeltiden. Vid vilken tidpunkt de fastställts kan ej utrönas ...» {Dovring 1947 s 174). Att döma av Dovrings framställning tveks centrumför svstemet med lordtaxor ha varit Uppland. Det är rimligt att tänka sig att det underlättades av en fast taxcrmgsenhet av typ marklandet (med underavdelningarna öres-, örtugs- och penningland), som fr a förekomi Mälarlandskapen, men en närmare undersökning av de fasta jordprisernas uppkomst och funktion under medeltiden skulle leda allt för långt. UDB II s 39:4, 44:2. 56:2, 83:6, UDB VIII s 63:10. 208
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=