123 nomgående till bördemannen för så många penningar som köparen lagt ut.’°' Resultatet är alldeles entydigt på denna punkt. Praxis i Svea hovrätt stämde överens med det normala förfarandet i häradsrätterna i södra och mellersta Sverige vid samma tid, men skilde sig från vad somtycks ha tillämpats i Norrland - eller åtminstone delar därav - som även hörde till hovrättens jurisdiktionsområde. Också i Finland dömdes tydligen efter »köpeskillingslinjen» vid adliga bördsrättsmål. Visserligen beslöt Åbo hovrätt i det mål rörande Yllenö säteri, sombehandlades i rådet 1642 (se kapitel 4), att låta bördemannen Per Baner lösa in godset efter »mät och värdering», men det var ett specialfall. Köparen och bördemannen var - av skäl som inte framgår av revisionsakten — överens omatt värdering skulle ske, och bördemannen förklarade uttryckligen att uppgörelsen var unik: »denna värdering ttch gods mätande är den första som nu uti långlig tid uti vårt kära fädernesland är hållen bliven». Målet är vidare märkligt så till vida, att värderingsmännen kom att stanna vid ett högre belopp än köpesumman. Det var av detta skäl bördemannen gick vidare till rådet. Han begärde att värdering skulle ske »efter räntan . . . som adel dem / =godsen/ således köpa pläga eller ock som kronan sina gods sälja», dvs en kapitalisering av den ränta som utgick från godsets olika hemman. Värderingsmännen däremot hade tydligen g)ort en sorts »substansvärdering» av godset (»noga besiktning och rannsaknmg om godsens tillstånd»). 1653 fick dock rådet ta ställning i själva bördeskillingsfrågan i ett mål som gällde inlösen av Penningby i Uppland. Förhistorien var komplicerad men kan kort sammanfattas så, att en släkting till Brita Kurck hade pantsatt godset och Herman Fleming hade förvärvat pantbrevet. Brita Kurck önskade nu lösa in panten efter värdering, medan Fleming begärde ersättning efter pantbrevet. Enligt jordabalkens sjunde kapitel skulle godset ha värderats vid själva pantsättningen, och vid återlösen skulle värderingen gälla. Svea hovrätt hade emellertid avslagit Brita Kurcks begäran om återlösen efter värdering med motiveringen att jordabalkens sjunde kapitel var »gånget i desvetudinem». Också sekreteraren Gyllenklou ansåg, att lagen var obsolet på denna punkt och Johan Stiernhöök, som var revisionssekreterare, tilläde att det varit så »sedan Sturarnas tid». Kungl Maj:t fastställde också hovrättens dom.'°^ 204 2C' Svc.i licivrätt mål 3 (bördemannen igenlöser -tör sa många penningar- somsäljaren uppburit), mal 4 (bördemannen löser m, köparen »gange till sina penningar igen, sä många som han utgav»), mal 3 (bt'rdemannen Kiser m »tör sa manga penningar» som ktiparen betalt). Revisionsakter 1642 |an-okt (P Baner H Meming). Justitierevisionen. RA. Påståendet värderingens ovanlighet i Baners inlaga till drottningen, ink. till Stoekholm 1638 6/11. Något beslut tyeks radet Inte ha kommit till 1642; ännu 16.S3 diskuteras målet {SRP /65 5 s 678-79). SRP 1653 s 436—437, 4.36—164; revisutnsakter 1633 sept-okt. Justitierevisionen. RA. om
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=