122 I Norrland följdes alltså landslagens bud, men värderingsmännens uppgift bör ha föregripits av de jordtaxor som var vanliga. Förekom då inte värdering utanför Norrland? I Sollentuna härads dombok 1611—1632 finns ett par mål som tar upp frågan om bördeskillingen. Vid det ena tillfället hade en man, Paine, lagt ur kronorestantierna för ett hemman för att därigenom förvärva det: »dä framsteg Olof . . . efter han en bördeman var och böd börd och gav Paine sina utlagda Detta var det normala beteendet i södra och mellersta Sverige. 198 pengar igen». Men elva år senare, när Henrik Olofsson sålde arvejord till Daniel Vinskänk, bjöd Hans Adamsson börd. Henrik menade att bördemannen skulle »giva så mycket som Daniel giva ville för bem'*^ hemman», men rätten beslöt att Hans skulle överta hemmanet »efter mätismanna ordom, tre å varderas vägnar, efter somde kunna säga samma jord värd vara». Detta var ett unikt utslag i denna del av landet, där annars bördeskillingen identifierades med köpeskillingen. Det ansågs tydligen också anmärkningsvärt, eftersom det överklagades till lagmansrät199 ten. För att utslaget var ett undantag, i dessa delar av landet och vid denna tid, talar även Eibert Ernbys undersökningar omförhållandet mellan skattefrälsebönder och räntetagare i Oppunda härad i Sörmland något senare under 1600-talet. Visserligen löstes skatterätten (»bördsrätten») in av säljarens släktingar i åtskilliga fall, då räntetagaren köpt den, men det är värt att lägga märke till, att värdering inte förekomi något enda fall utan bördemännen betalade samma pris som den adlige köparen redan erbjudit. 1664 protesterade en bördeman mot förfarandet och begärde att få lösa in »efter mätismanna ordom. . . och icke somherrarna det inlöst hava, på detta sättet skulle eljest inga bördsrätter bliva behållna» - ett yrkande som var helt i enlighet med lagen. Bördemannen fullföljde emellertid aldrig sitt klander med en regelrätt process och yrkandet kom således aldrig att prövas. Bördeskillingens storlek berördes i flera adliga mål i Svea hovrätt omkring 1640. I ett av dem förklarade bördemannen, Conrad von Falkenberg, att han »tillbudit att leverera så många penningar igen, somför samma gård är utgivna» men eftersom han inte fått kopia av köpebrevet visste han inte »huru många penningar han skulle insätta».I utslagen från denna period gick jorden geSollentuna 1620 VT § I. Sollentuna 1631 ST s 433 v. Lagmansrättens dombok finns ej bevarad. Ernb\ 1975 s 64 n 1, s 6.S-71. Ernby 1975 s 66. Däremot hävdade Erik Brännman att släktens bördsrätt i sädana tall var otörkränkt och stödde sig pa ett fall i Uppland 1624 då en bördeman löste m en skatterättighet till ett lägre pris än vad ränteägaren redan betalt {Bribuiman 1950 s 307 n 27). F.nhgt domboken satte bördemannen in 70 daler i rätten vid tredje uppbudet för att lösa jorden »in i börden», medan räntetagaren, Per Brahe, tidigare betalt 100 daler. Fallet är svårbedömt, nagra ytterligare upplysningar meddelas inte, och den slutliga utgången är okänd (föl)ande ars dombok saknas) (Svea hovrätt, renov. domböcker Upplands län 2, s 704 h—705 v). Svea hovrätt mal 1. 200 19S
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=