114 En särskilt intrikat fråga var bördsrätt i bakärvd jord, något somvållade problem i lagstiftningsdebatten (se ovan). Domstolarna var osäkra i frågan. Själva bakarvets princip godtogs, även omden tydligen vållade opposition. Ett exempel kan ges. Per Nilsson i Bläsinge på Öland kom 1625 med sina bröder till tinget och ville ha ut Anders Larsson ur sitt hemman »efter han och hans hustru de äro gifta in i gården». Anders bekräftade påståendet. Hans hustru hade varit gift förut, tydligen med en bror till Per Nilsson. Deras son hade ärvt sin fars andel i gården och dessutom köpt några brorslotter. Vid sonens död hade modern, dvs Anders nuvarande hustru, ärvt honom. »Och nu förmenar de sig vilja driva honom ut ur gården», klagade Anders. Per hade inget att invända mot Anders redogörelse utan frågade ommodern ärvde sonens jord. Häradsrätten svarade, att detta var enligt lagen och när således Per och hans medarvingar inte kunde driva Anders ur gården föredrog de att själva sälja. I fall som dessa är det inte svårt att förstå oviljan från »den gamla släkten». Omden somgenombakarv blivit ägare till jord ville sälja denna, kunde arvlåtarens släktingar göra försök att få tillbaka vad de mistat. En man vid namn Lasse begärde 1579 att den uppländska lagmansrätten skulle bekräfta ett fastebrev från häradsrätten. Köpet hade klandrats av en hustru Karin. Släktskapen mellan dem var följande: Figur 7. Bakarv och bördsrätt. Uppland 1579. k I i ¥ 5Karin Lasse Källa: UDB II s 33: 1. Jorden hade kommit från den släkt, som Lasses mor och Valborgs döde man tillhört. Valborg hade fått den i bakarv efter sitt döda barn »och ville för den skull unnat i samma börd igen». Lagmansrätten fann att det var »alldeles lagligt» att Valborg sålde jorden till Lasse, eftersomden kommit från hans morfar. Däremot skulle köpeskillingen för jorden ärvas av Karin, som var Valborgs närmaste arvinge.''’^ I detta fall vann alltså en fjärmare släkting till säljaren över en närmare. På liknande sätt dömde Värmdö skeppslag i ett mål 1612. De inblandade personerna stod i följande förhållande: Öland I! s 88—89. Se även Öland II s 86—87 och UDB VIII .s 163:2. Den tran.s.iktion, som återges i ATjh s 171-172 bottnar antagligen i en tvist ombakarv. Arvtagaren, vars innehav av jorden bestrids av hans döda hustrus släktingar, säljer tjll Arvjd Trolle 1472. UDB II s 33:1.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=