113 ingen närmre vill den lösa» och tilldömdes därför jorden. I stället för att avgöra om klandertiden tör bördstalan gått ut försökte domstolen här skydda köparen genom att föra fram en slags andra rangens släktskap, då inte de närmaste bördemännen utnyttjade sin rätt. Typiskt nog tillädes också ett stödargument, nämligen att gården var »slätt förfallen».'^^ Domstolarna hänvisade alltså gärna till en avlägsen släktskap, då de ville avvisa klagan från bördemän —ett tecken på bundenhet vid bördsrättens idé. Här kunde sytningen spela en roll; den som underhöll en tidigare innehavare förvärvade härigenomen »andra rangens släktskap» och en rättighet till jorden (se även bilaga 4 om sytning). Bördsrätten gällde för säljarens bördemän. Ett annat bördemannabegrepp antyddes dock i några mål. I en tvist inför Upplands lagmansrätt på 1490-talet, då en viss Joan fråndömdes sju örtugland jord, föreskrev rätten, att omdessa framdeles skulle säljas »då skall förenämnde Joans barn närmast vara dem igenlösa».''’^ Bakgrunden är här oklar, men tydligare är ett fall från 1637, då kyrkoherden Lars Walhus skrev till Vendels häradsrätt och begärde tillstånd att sälja hemmanet Granby, som han köpt av en hustru Manet. Rätten erb)öd då hemmanet åt den förutvarande ägarens släkt, men »medan ingen var i släkten som det lösa ville därföre tillsades hans vördighet doktorn att säl)at vem honom täcktesAv redogörelsen för härvan kring hemmanet Bergby i Vendel framgick, att bland dem som anmälde intresse för gården fanns en Mårten, somvar »i rätte gamle börden». Domstolen beslöt, att de inblandade parterna, däribland »den gamla släkten» skulle komma samman för att reda ut »vad var och en bekommit». ISO I dessa fall, som visserligen inte är klara, tycks domstolen — utan något som helst lagligt stöd — ha tillerkänt även den tidigare ägarens släkt bördsrätt.'^' Men här bör kanske påminnas om diskussionerna i lagkommissionen och de konsekvenser den lovisinska ståndpunkten kunde ha fört med sig (se ovan kapitel 4). Bördsrätt och arvsrätt Ibland användes orden »arvingarna» och »bördemännen» synonymt, och tvister bördemän sinsemellan dömdes efter arvsordningen. Inte desto mindre kunde bördsrätten och arvsrätten komma i konflikt med varandra. 147 K.illand 1633 2 10. LII.R ,s 83. UDB I s 127. Ciranbv i Vcndel.s grannscicken B|örklingc och målet är c) inräknat i tabell 2 ovan. VDB / s 152. '''' Det kan inte helt iite.sliita.s att den gamla släkten.s krav gällde obetald köpeskilling. Andra uppgifter i målet motsåger dock ett sadant antagande. - I Sjurunda 1688 \’T:6 avvisas däremot klander från en tidigare ägares bördemän, eftersom den försäliningen var lagfaren och »börden saledes gängen» var ifrån dem. För ett mål, där tvisten gäller om istadarätt (representationsrätt) eller antal led till säharen avgör vem som är närmaste bördemän se ÖLind I s 84-85. 8
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=