98 Under Karl XI ;s tid tillkomen rad förordningar mot hemmansklyvning och ägosplittring. 1673 och 1677 utfärdades ett par plakat mot skattskyldig jords minskning, vilka gjorde det möjligt att kräva åter jord som avsöndrats från ett hemman, och 1684 års plakat »huru alla skattehemman skola bebos och brukas så att de genom ägornas skiftning i allt för många delar icke måge fördärvas» förbjöd ägare av mindre än en fjärdedel i ett skattehemman att »bebo och bruka densamma» och ålade dem att ta lösen av större delägare efter mätismanna ordom.**** I Kållands härad tillämpades 1684 års plakat inledningsvis ganska mjukt. I ett par fall avslogs begäran om kameral lösen, vid det ena tillfället därför att den som skulle tvingas ta lösen var »något ofärdig» och »det vore ynkeligt honom avdriva».*’ Efter några år skärptes dock tillämpningen. Sammanlagt förekom i häradet under åren 1688-1692 tio fall av kameral lösen, vilket motsvarade ungefär hälften av antalet normala transaktioner. Målen medförde ofta stora förändringar i ägandeförhållandena i ett hemman. Samtliga delägare kunde vara inblandade och betydande hemmansandelar bytte ägare. Vanligen angavs inte varifrån initiativet kom, men det förefaller som omkronan, representerad av häradshövdingen och befallningsmannen, ofta var pådrivande. Det förekom att en part upplystes om möjligheten att begära utlösen av andra delägare i ett hemman och i ett fall beviljades endast en slags provisorisk lagfart, då tingsrätten förbehöll sig »att däruti resolvera, vilken som /skulle/ den andra utlösa».I ytterligare ett fall vägrades två bröder som tillsammans köpt ungefär ett sjättedels hemman fasta med motiveringen, att »det intet gör tillfyllest en fjärding och därom är 2"'^ bröder».” Vid ett tillfälle utfärdade häradsrätten testamentariska föreskrifter i samband med kameral lösen. Det bestämdes, att när »någon avgår som nu är lösen tilldömd så skall en av dess barn eller fränder inlösa hela bruket. ordning 1541, och i i ingressen till 1677 års plakat (se nedan) nämns äldre lörlattningar, som dock förklaras ha vant verkningslösa. **** 1673 års plakat {Schmecietnan s 653-655) förb|öd avsöndring av jord från hemman. Förbudet var retroaktivt och avsöndrad skattejord skulle återgå mot lösen, även om fasta äkommit. F.nligt 1677 års plakat (Schmedeman s 690—692) skulle jorden däremot återgå utan lösen. Tämligen snart retirerade kronan frän denna - onekligen extrema - position; i ett brev till Åbo hovrätt (tryckt i Schmedeman s 1278-1280) anbefalldes en realprövning om hemman, som tillförts jord frän andra hemman, tålde att den omtvistade jorden återgick. - 1684 års »hemmansklyvningsplakat» trvckt i Schmedeman s 864—865. Beträffande tolkningen av det se Herlitz 1974a s 163-164. Det hade föregåtts av en resolution pä allmogens besvär 1680 (Stiernman s 1835, p 30), som föreskrev att om ett hemman delats i så små delar att de ej gav besuttenhet borde »en av släkten . . . lösa till sig hemmanet». Kålland 1685 ST § 30. 1 det andra fallet avslogs kravet därför att den sökande var rvttare i Bohuslän (Kålland 1686 ST). F.tt exempel på hur kameral lösen användes somhot i Kålland 1683 VT § 38: Sökanden avstår fran kravet mot att den mindre delägaren lovar att leva fridsamt. Kalland 1690 ST § 48, 1691 HT § 22. Kålland 1692 HT § 16. Det är tveksamt om vägran hade något stöd i plakatet som blott förbjöd brukande av mindre än 1/4.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=