92 restantierna, blev det skattevrak, dvs det förvandlades till kronohemman. Före¬ skrifterna omskattevrak kan ses somett uttryck för kronans principiella »överäganderätt» till skattebörden, som fick motivera att de resterande skatterna inte drevs in som normala skulder. Ffemmanet förverkades i stället utan någon värdering och ersättning för det arbete generationer av bönder lagt ned på det. Det var först genom »bondeståndets privilegier» 1789 som dessa särbestämmelser upphävdes. Men kronan försökte också med mer positiva åtgärder vidmakthålla skatteunderlaget på lång sikt. Odeshemman upplåts åt hugade brukare, som beviljades frihetsår, dvs skattefrihet under några år. Flera av 1600-talsdomböckerna innehåller talrika tecken på att bönderna var hårt pressade av skatter. Två områden som förefaller särskilt präglade härav är Öland och Åland. 1611—13 hade Öland varit krigsskådeplats och under hela perioden framtill 1600-talets mitt avspeglar domböckerna på olika sätt böndernas bristande förmåga att betala skatt. Nämnden utfärdade intyg ombönders fattigdom och det gjordes upp listor över hemman, som befallningsmannen b)udit upp för restantier. Tillstånd att uppta ödeshemman lämnades.^"* I åtskilliga fall var det den tidigare ägaren av ett skattehemman som tog upp det på nytt mot frihetsår, ibland efter att uttryckligen ha avstått från skatterätten (d v s »äganderätten»).På Åland var uppbud av hemman för restantier ungefär lika vanliga somnormala transaktioner. Tillstånd att uppta ödeshemman var allmänna; även här förekomatt förre skattebonden sökte tillstånd att uppta sitt hemman på fri hetsår. I andra 1600-talsdomböcker är däremot spåren av »ödeläggelse» mycket svagare. Det gäller bl a för Kålland under 1630-talet. Däremot är notiser omskattevrak och ödesmål rätt vanliga i häradet under 1680-talet. Hemman tycks ofta ha legat öde sedan krigshärjningarna 1675-1676, och i en notis nämns att en gård bränts av fienden under fejdetiden.'’^ Också i några 1500-talsdomböcker finns enstaka anteckningar om att fogdar bjöd upp hemman för restantier »till lösen i släkten».'’*^ I en av de uppländska lagmansdomböckerna finns en skildring av hur en bonde, Per Månsson, år 1569 miste sitt hemman. Per hade »varit fängshg förd till tinget för kronans skatt och Öland / s 35-36, II s 13-15. Häradsbevisen tor tauigdom var verifikationer till fogdens avkortningslängder. Listor över upptagna ödehemman i Öland I s 36-46. Hx pa skattebönder som avstod tran skatterätten s 41, 43. Utgivaren anser att »ödeläggelsen» ibland var en slags skatteflykt. - 1599 förklarade ett antal bönder från Daga härad i Sörmland till fogden som krävde skatt; »Om 1 vill mäta det ut, ma I taga hemmanet med», och en av dem »svarade så och ville icke bo där längre» {Sörmland s 50). Aland s 93. 1 domboken finns tio uppbud för restantier mot elva normaltransaktioner. Kalland 1685 ST. VDB V s 100:4 (Länghundra 1580), 124:2 (Langhundra 1588), 55:4 (N Roden 1572), 91:6, 93:7 (Bälinge 1579).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=