85 dagen eller giftermålet att som bördeman eller rätt ägare klandra en försäljning. Omyndig hade rätt att återkalla av förmyndaren såld jord vid myndighet eller giftermål. Sammanfattningsvis gav lagen ett ganska starkt rättskydd åt en innehavare av jord. Redan fastan gav säkerhet mot bördstalan, och tre år därefter upphörde rätt ägares möjlighet att återta jord. Tre år efter arvsskifte upphörde också enligt lagen en förfördelad arvinges rätt att klandra. Luckor i detta starka skydd för innehavaren var de förlängda fristerna till förmån för omyndiga mfl, vilka kunde leda till att krav restes efter flera årtionden. Det fanns vidare en bestämmelse i jordabalken, som pekade åt annat håll. Om två tvistade omjord och bägge menade, att det var deras fäderne, d v s att deras förfäder ägt jorden och inte avhänt sig den, hade först besittaren rätt att gå ed på att hans uppgifter var riktiga, men om han mte kunde det klandraren. 25 Praxis rörande klander och hävd Hur lagens regler efterlevdes är tämligen outforskat. Det är egentligen bara Stig Jägerskiöld som undersökt frågan i samband med studier över inflytandet av främmande rätt i Sverige under 1600-talet.Hans undersökningar av praxis baseras helt på mål i Svea hovrätt. Den treåriga hävden saknade praktiskt taget all betydelse. Detta berodde enligt Jägerskiöld på att tanken att äganderätten kunde utslockna utan ägarens medgivande var förhatlig. Förhållandet gav stor praktisk betydelse åt urminnes hävd. Samtidigt medförde avsaknaden av preskriptionsregler att rättsförhållandena blev ytterst osäkra, och som botemedel utfärdades först 1629 och sedan 1680 förordningar om tjugo års preskriptionstid."^ Hur var dä förhållandena i andra domstolar? Allmänt sett är klandermål mycket svårtolkade. Det är t ex ibland inte möjligt att säkert avgöra om tvisterna gäller bördsrätt, rätt ägares klander eller arvstvister. Frågan ombehandlingen av bördsrättsmål skall tas upp något senare; här skall intresset riktas mot de övriga typerna av tvister. Säljarens rätt att rygga sin försäljning före fastan tycks ha varit klar. I dylika fall föreskrevs endast att köpeskillingen skulle återbetalas, ibland uttryckt så att köparen skulle få besitta )orden tills vidare."^ Också köparen tycks ha haft rätt Krl l. JB 30:1. Jcigcnkiold 1967 s 148-170. Schrnedeman s 220, 718. Sc t ex Hälsingl.iml 1638 14/3 (Delsbo), där köp.iren fick kompensation för penningvärdesförsämrmgen under den tid han innehaft |orden. Kalland 1639 26/6 (Silleberg), Svea hovratt mål 14, Kjurunda 1656:3. - Det enda patraflade undantaget kommer Iran Kålland 1684 VT (Skattegd Kållandsö). Några säljare av jord ville rvgga ett salubrev somde undertecknat 1678, under påstående att de ännu inte fått hela köpeskillingen. Köpet hade bjudits upp tre gånger men mte lagfarits. Fdtersom »intressenterna», dvs säljarna, enligt häradsrätten inte kunde visa att något av köpeskillingen resterade avslogs klandret »såsom för sent gjort kraftlöst» och köpet stadfästes. Utslaget star alltför isolerat lör att det skall vara möjligt att dra nagra slutsatser om ändrad praxis.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=