Årjda Balk, 38 Cap. 17. 18. 6. Tedamentc må ej tagas af bo ofkifto , utan af thens del, lorn gifvit hafvcr. 7. Gifver nagor mcF, än lag fager; varde tå teftamentet rättadt efter la^^eii , och galle i alt öfrigir. Ej må ock nagor föra i teftamente in , at hvar fom thet klandrar, ikal vid thes aifsräit Ikild vara. Cap. Hvad then bör i acht taga , fom tefamenU iil godo muta, eller therå tala vil; och om arjvinge, Jom thet undandöljer. XVIII. i H 1. var iom något teftamente fått hafver, vare fkyldig inom fex månader, fedan han gifvarens dÖd och teftamentet veta fick , thet in för Domaren at upvifa; och gifve in tillika en richtig affkrift, fom arfvingarna tilftällas fkal. Elafver han thet ej i handom; late tå Rätten veta, at teftamente til honom giordt är. Förfummar han thetta, utan laga förfall; vare teftamentet ogildt. Är han utrikes; niute famma tid och rätt, fom förr fagdt är ominlandfk aifvinge, then utrikes viftas. 2. Nu kan få hända, at närmafte arfvingc hafver teftamentet i fin giömo , CKh döljer thet undan; gifve tå ut alt thet gods, fom han fåledes fr kt under fig draga, och fkadan åter; böte ock tiidiung af teftamentets värde. 3. Vil man klandra teftamente ; giöre thet inom natt och åhr, fedan han therom kunfkap fick , fom i 1. fagdt är, och then, fom teftamentet fått hafver, behållc ej thes mindre thet honom therigenom gifvit är, ther han borgen therföre fiäller. Eljeft ftånde thet i qvarftad , eller i goda mäns händer och vård, til laga utflag. 4. Ej må någorannar, än närmafte arfvingc, klandra teftamente ; och hvad af honom varder famtyckt eller förlummadt, therå måge fedan fiermare arfvingar ej tala. XIX.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=