Årjåa Balk, Cap. 14. 15. 34 lott förbättradt, eller then är i annais mans hand lagliga kommen; tä må han för fm del vederlag i llället gifva. XIV. Cap. Om jäj i arf, 1. Tvifla män om arf, hvilkenthera ther til närmare är *, tage then arf, fom vifer fig fkylclafl vara. 2. Träder ofkyld man til arfvet, och fager, at han fkylder är; eller är han then dödas fkyldeman, och vet annan närmare arfvinge vara ; blifver thet fedan kunnigt, och hafver rätter arfvinge, utan laga foifall fm talan förfummadt ; tå fallc thet arf til Konungen , ther andre arfvingar ej til äro efter then döda; och then fom falfkeliga arfvet tog, gälde åter alt, thet han upburit hafver, och plichtc fom för annat bedrägeri. XV. Cap, Om dana arf; och inländjk mans arfsrätt ^ ther han frånvarande är. 1. Nu dör then man, fom hafver arfvingar utrikes, I then ort boende, ther fvenfk man ej arf niuter; tagen tå the ej något arf i Sverige, utan the äro then dödas barn eller bröftarfvingar, och vilja fätta fig neder här i landet at bygga och bo, få ock borgen therfbre (lälla inom natt och åhr. Eljeft tage then dödas inländfke arfvingar famma arf. Hafver han ej arfvingar inrikes; tage tå Konungen alt gods hans, ehvad thet är jord eller lösören. Thet kallades fordom dana arf. 2. §. Bor utländflc arfvinge å then ort, ther fvenfk. man arf niuter; tå niute ock han famma rätt i Sverige: vil han thet arf utur Riket föra; gifvc tå fiette penningen theraf til Konungen, eller then han (in ratt förlänt hafver, ther ej annorlunda mellan begge
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=