• • Arfda Balk. Cap. 9. 10. '■Ji ver alt, thet han af arfvet nutit, och förmyndaren betale the forefatta böter af fitt egit gods. 7. Hvar fom döljer något upfåteliga undan, eller falfkeliga upgifver; hafve förbrutit fin andel ther i, och betale äntå til arfvingarna få mycket, fom undandölgdt är; bote ock för mened, fom i Rättegångs Balken fägs. Är thet betiente i hufct, fomborde egendomen upgifva; ftånde tiufs rätt. Cap. Huru gäld vid dödsfall gäldas hör. X. D 1 . ör man och är gäld i boet; tå fkal then af ofkifto gäldas, och arfvingarne fkiften thet åter är. Ingen hafve våld fkifta något arf, eller teflamente taga, förr än gäld gulden är. Räcker egendomen ej til gäldens betalning; vare arfvinge fri för thet, fom brifter, tå han ej något af thet arf nutit. 2. Skifter man arf utan laga uptekning, och förr än all vitterlig gäld gulden är; fvare tå til fulla gälden, fom förr är fagdt, och hafve then fordrande macht at föka alla arfvingarna, eller hvilkenthera han held: vil. 3. Är gäld okunnig, och yppar fig fedan arf fkiftadt är; tå fkola arfvingarne med fvornom ede bära thet arf åter, eller thes värde, om thet förfkingradt är; gifve ock the räntor ut, fom the theraf upburit, doch ej ränta på ränta, eller hvad the med förhchtighet och flit hafva förtient, och vare fedan faklöfe; niute ock fkialig vedergälning för all nödig och riytlig koftnad, then the å arfvet giordt. Hafver någor af arfvingarna fm lott förfkingradt; betalen äntå the öfrige gälden, få långt arf theras räcker; men förfummar borgenär , at efter dödsfallet, inom tu åhr, ther han utrikes viftas, eller ett åhr, om han i Riket är, gifva ftn fordran tilkänna, ther then honom vitterlig var; gälde ej arfvinge mer af fm lott, än på thes del i gälden löper. 4. §.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=