Domare Regler, 393 ftädias til Edh, vtban han warder tå fälter til Saken. Men thet honom witis medh hallf Skäl, thet må han läggia ifrå figh rnedh Lagen. 30. Ther Åklagaren haffuer ingen annor Skäl medh figh på fitt Klagcmål, vthan wil holla thet medh fm Edh, at han haffuer Rätt, medh fådan Edh kommer han icke Swarandenom til Lagen ; Förty Edh (kal icke gå mot Edh, ey hör heller Eden (effter fom man nu ther talar om) wara på Åklagarens fida, vtan på hans fida fom Swaranden är. Medh Edh fkal man fwara och icke klaga , och ingen må fwäria fig penning til. 31, Ther cn warder beflagen medh noghot Högmåls ärende eller annor fwår Saak, thet fom går på Lijfuet eller heeder ock ähro , och är ey fådan Skäl til, at han kan bindastil Saken, ey kan han heller komma Lagh åftad, tå fager Lagboken at upfättias fkal tolff' manna Nämpd , wärie the honom, wari warder, fälla the honom, wari fälter. Nu är Saken ftundom få blind, at Nämpden fäger fig hwarken kunna wäria eller fälla, och är få när fedan fom förr. Men thet är icke rätt fagt, förty om the icke kunna fälla honom få är han warder nogh, och bör giffuas lös, ty at then fom icke kan bindas til Saken , han fkal warda frij; Och hwad Rätt woro thet, at man fkulle pijna och plåga then, fom man intet kunde betyga öfuer. Skal man ock mera wara benägen til at hielpa än flielpa. Så fkal man holla thet för en almenneligh Regel i all Rättegång, at ther fom få blinde Saker äro , ther man icke kan vthleta hwad rätt är, tå fkal man giffua honom lös fom beklagat är, ther han än woro brutzligh. Förty thet är falt bettre at giffua en brutzlig lös, än pijna och plåga honom fom obrutzligh är. Domaren bör ingen plåga med mindre han haffuer uppenbara Skäl och Bewijfs före figh, gör han ther öffuer, få är thet Öffuerwold och Orätt, thet honom icke wäl bekommandes warder. altijdh Ddd 32.Eff-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=