Domare Regler. 390 19. All Lagh äio infatt för Rätt och Skhl, och icke lör Saköre (kuld. Förty Saköic äre ett Straff fom them gfu* ölluer fom Lagen bryta, men Lagen wil lieller wara obrutin än bratin, och fåge heller at ingen Saköre fkulle behöffuas. 20. Thcr rnan halTuer icke befkriffuen Lagh vppå, ther Ikal man bruka Landfens fkäliga Icdweriio för Lag, och döma ther efter. 21. Lijka Brutt kräffuer lika Straff, och therföre Ikal man icke fee ther effter, at en är fattigh eller rijk, vthan ffraffa then ena fom then andra, ther lijka Brutt äro. 22. Domare fkal tala fachtmodeligra med them O fom komma för Rätten, annars warder han mifstänekt, at han icke fkal döma rätt, och then mifstaneken får then til honom fom illa tiltalat warder. Förty at man kommer icke för Domare i then acht, at man fkal ther bannader bliffua eller illa tiltalader, vthan til at fökia hn Rätt. Men ther Saken fä begiffuer figh , at nöger parten mofte flraffas medh Ord , tå fkal thet hcee när Saken är ranLkad, och Domen är afflagd, och icke förr. 23. När Domaren fitter för Rätta, fkal han icke v^ara på nogen Parten wredh , förty Wreden forhindrar honom, at han icke kan befinna hwadh rätt är i Sakenne. 24. Domaren fkal icke wara förhafligh til at döma, för än han Saken wäl begrundat haffuer, ty en haftigh Dom är fällan godh och rätter. 25. Ingen ting är Domarenom få ftorligcn aff nödene fom befkedeligheet, at han weet när han fkal wara fträng, och när han Ikal wara mild i Laghen, ty alt Straff bor wara til Förbättring, och flraffet bör vara fådant, om möyeligit är, at thet icke förhindrar honom fom ftraffat warder, til at bättra figh. Såfom fkeer medh them ther ftulit haffwa , the ftå widh ftupona , mifta Öronen och wifas aff By lådanc Me , om cnnifkior rymme bort i freramande Land, ther ingen kenner them, och wilia fedan bettra figh, och
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=