Regifler. 340 om han mifsbrukar rättegång til andras förfång. R. 29:3. om fyilomän , eller ombudsmän. H. 18; R. 15: Konungens, frikallas för vadepenningar och borgen. R. 23:8. 30:7. bör tala i Hofrätten , när Kronans faker ther förekomma. R. 15:5. fe Fullmäthtig, Syjloman, Omkojinad i rättegång : huru then beftås hos Konungens Befalningshafvande. U. 3:1. måfle then beflå, fom föker färfkilt Ting. R. 4:2 rättegångskoflnad fkal then gälda, fom tappar. R. 21:3. när ther å Ikal förtekning gifvas , eller när munteliga begiäras. R. 21:1. när then å båda fidor qvittas bör. R. 21:3.4. ther om domes tillika med hufvudfaken. R. 10:12. R. 24:3. ther före ftälles borgen i Hofrätten, R. 26:1. har man förbehållit fig at ther å färfkilt kära , dömes i then Rätt, fomi hufvudfaken dömdt. R. 10:12. Omkojinad: nödig å gods och för thes fkul, J. 5:11. J. 11:1. H. 12:8. Omröfia til dom, fe Röji» Omfvep^ R. 14:5. Omyndig, fe Öjvermagt, Förmyndare, får ej vara fullmächtig. R. 15:15. Oqvädins ord : huru for them bötes. M, 60:6. emot föräldrar. M. 14:3. R. 25:5. emot förman. M. 15:7. emot husbonda. M. 15:3. emot domare och embetsmän. M. 18:8.9. 9*4* emot gäftgifvare. B. 28:10. fe Mifsjirma. Original. Hufvudjkrijt. fe Skrifter, Orloffedel: för tienflehion. H. 14:1.11.12. Orätt: om betiente i embets ärender giöra våld eller orätt. M. 18:9, U. 1:7. Ojkft. Odclt: byamark och ägor huru nyttjas må. B. 10: om arfvingar i bo ofkifto. Ä. 11: hafve
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=