Regijlcr, 327 hafver kärande halfva bevis å im fida, vare fri lör tilmälct. M. 60:3. om käranden blifver ute vid förlla Ting. R. 12:2. R. 27:1.5. om käranden å dag förefattan ej gifver thes inlaga in i Hofrätten , ta vädjadt är. R. 27:1. eller tå til Hofrätten llemdt är. R. 27:5. kärande bör liu käromal lagliga bevila. R. 17:33. L. Ladugårdar, Addens: äro frie för kyrkiobygnad. B. 26:2. for Tingsbygnad. B. 26:4. Lag : thes rätta mening och grund bör domaren profva. R. 1:11, 8:1. 24:3.^ lagligit ftånde , olagligit återgånge. J. 1:1. på Ikiäl och lag bör dom fäflas. R. 24:3. utländlk Lag må ej åberopas. R. 24:3, Laga fång. J. 1:1. Laga förJalL. fe FörJalL Lagfart, fe Uphud. Lagman : om Lagmansting. R. 3: kommer ej Lagman til Ting. R. g:i. håller ej Ting i rättan tid. R, 3:1. aflägger ed. R. i;8. hafver förfall. R, til Lagmansting tages ej ftemning. R. 25:1. bör til Hofrätt infända dombok. R. 3:5. 2:6huru uptaga thet fom af Häradsrätt upfkutit eller förbigångit är. R. 3:3. får ej befatta fig med brottmål, annorledes än efter R. 3.4' får taga lagfarne män med fig i Rätten, men han och Nämnden allena doma. R. huru under Lagman vädjas må. R. 25:1. om Lagmans fyn. J. 14:3. R. 25:10. 12:7. om Lagman fäller någon til ed. R. 17:31huru mot Lagmans dom vädjes, R. 25:7* 1:10. 3:2. Land-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=