Regijler, om Svenfk giör dråp utrikes, hvar han dömas Ihal. R. 10:22. Duel, fe Envig. Dulgadrnp. Pvl. 27: Dumbe: om hon lägras, M. 53:4. 22;i, Död: fom finnes, huru med thes begrafning förhållas må. M. 13:3. 1 7: 27: bör fynas när ofäkeitär, om han dödt af fot eller någons handagärd. M. 28:6. Dödas: bör kreatur, fom fått vana at fkada mennifkioj, M. 33:3. Död^fånge : bör til döden chrifteligen beredas. S. 3:4. lar med drycker ftyrckas, men icke öfverlahas. S. 3:2. om i fängelfet dör. S, 2; DödsftraJJ- : thertil utlättes vifs dag. S. 3:1. R. 24:12. får icke upfkiutas utan tvingande oifaker. S. 3:4.6. fe Straff. Dölja: tiufnad. M. 41:3. 49:1. milsgierningsman. M. 61:4. eller thes gierning. M. 61:3. S. 1:1. dÖljes något vid arffkifte. Ä. 9:7. M. 42:1,3; R. 17:19. vid gäldenärs afvikande. H. 16:6. 12:9. Ä. 9:1. Doina: må Rätten i faken, tå fvaranden blifvcrute, och huru thermed förfares. R. 12:3.4.5, fe Dom. Domare. Dös: fäd fäges fättas i dös, och hö i flack, B. 5:6. 294 E. Ed: Domares. R. 1:7. vitnes ed. R. 17:16. vrångö ed. R. 14:9. värjemåls ed. R. 17:29.30.31. M. 33:1. 49:*. ther emot får man ej vädja. R. 25:5. när Lagmansrätt fäller någon til ed. R. 17:31. med ed kan man fvara, och ej kära. R. 17:34, et vitnes ed kan med ed fyllas. Ä. 5:1. pålägges kiöpare, fäljare och bördeman , omafhandlingens richtighet. J. 5:6.7. när någor annars fä intagit. B. 9:2, nar
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=