KongL Förordning, 271 pcnbar varda. Ther någor cn gång vid Domdol , antingen bliivit befriad, eller til et angifvit brott, i brid af fulla bevis, icke kunnat fakfällas; niute , chvad fkäl etnot honom federmera hg yppa kunna, thenna befiiclfc til godo , i alla mal ther penninge böter ega rum, undantagande tå faken angår lif eller ära , tiufnadcr , eller ock alla urbota mål, ka fall ege Hof-och O! ver - Rätter, antingen then brottflige fått BefricHe - Ulfiag , eller ock blifvit fäld til mindre , dock ej verkdällt flrafl', än han federmera förtient, enär nya fl^äl och omftändigheter thervid förekomma, målet åter uptaga, och enligt Lag och befkaffenhet afgöra. Alle, under namn af Stats-brott, begångne förbry teller, dock härifrån undantagne , och under ofvannämde befrielfes til godo niutande, när then anklagade therföre blifvit Lagförd och frikänd, begrepne. Måls-eganden , famt Kronans ombud vare fkyldige, at genall inliämma tlien, fom the för något brott tiltala vilja, fådant, för brillande bevis, icke tå låta fig göra, och Iker thet ej inom tvänne år , hafve fedan ingen rätt, Öfver then förmenta förbrytelfen klaga, dock härifrån undantagne följande brott och mifsgerningar: Förfmädelfe emot Gud, och affall ifrån then Evangelifka Läran ; Förräderi, och brott emot Rikets fäkerhet; Lafleligt tal emot Konungen ; Myteri och upror ; Mordbrand, mord och nidingsverk, dråp, flag å Föräldrar, rån och röfveri, blodfkam, fvek och bedrägeri emot Kronan, Banquen, och andre, ftöld af hvad befkaffenhet then vai a må , och alle andre brott, hvarföre ej kan bölas med penningar. I AiNu kan 32, Cap, 2. Böterne i thenna Rättegångs Balk , ther ej annorledes fladciadt linnes, famt alle andre böter och • O ' viten, hvilka efter Allmänna Lagen och ferlkilta Författningar, Domare och Embetsmän , fafom theras enlak tilhöra, gånge til Konungen; och then ej orkar böta , plikte , fom i 10, Cap. 1, Utföknings Balken fagt är. 3* §•
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=