Cap. 18.19. Rättegångs Balk, 231 Giör han ledan ett med någonthera af them, lom tvifta; höre Domaren Ikial hans, och dome fa mcUan them alla, 2. Nu klandrar han beggc delomännens rätt; lägge Domaren honom tid föie, å landet lil näfla Ting, och i Itaden inom vifs dag, at efter laga Itemning föra fm talan ut, ther them allom ej åfämjer at flrax i faken dÖmas må, 3, Ar någor fak genom vad kommen til I.agmans , Rådftufvu , eller Hofrätten , och gifver fig en annar förll ther an : finnes hans talan lådan, fom i 1, fägs; gånge ther med, fom ther föreIkrifves. Är then få befkaffad, fom 2. fäger; tå fkiute Rätten then lagvadda tviften up, och förvife hans talan til förlla Domfiolen; utan få är, at alla ther åt nöjas, at then må afgiöras i then Rätt han fig angifvit, och Domaren pröfvar thet fke kunna. XIX. Cap. Om then ^ fomfar ifran Rätten utan lof. s- R 1. efer någor bort, tå hans fak För Rätta är, utan han hafver Domarens lof ther til, eller laga fullmächtig fläldt, och Rätten thet kungiordt; bote i Härads och Kämnersräit två daler, i Lagmans och Rådflufvurätt fem daler, i Hofrätten tijo daler, och gånge ej thes mindre dom i faken, 2. Nu hafver man få nödig refa, at han ej kan fkiuta then up, och är faken af then vigt, at han ej driftar lig förtro then ät fullmächtig ; gifve thet Rätten tilkänna, och afbide lof at refa, Giör han thet ej, och refer äntå bort; bote han, och gånge med faken , lom förr är fagdt. XX. Cap. Om förlikningar. 1. Förlikas parter, fedan thet ftemdt, eller vädjadt är, til
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=