Rättegångs Balk. Cap. 17.18. 230 Men ej må thet i han är kärande eller fvarande. brottmål fke. 35* ftöld är Ikedd; hafve målsaganden våld med ed at vita , huru mycket ifrån honomflulit är, om thet ej annorlunda utletas kan. Är llu- , at thet kan Ikådas och med ed hn flyrcka, hvad thet värdt var. Samma rätt hafve then , fom Ikada genom brand lidit, när then ej annars mätas kan. lit gods ej kommit til rätta värderas ; tå. må ägaren 36. Känd fak är få god fom vitnad, när then fom tilkares, och til laga ålder kommen , och ej vanvettig är, vidgår frivilligt faken for Rätta, och ej ther til pint, Ikrämd, eller fvikeliga förledd är. Men ej bör någor i brott, fom å lif gå, fällas på egen bekännelfe, utan the omhändigheter finnas, fom bekännelfen ftyrcka. 37. Varder någor i brottmål bunden til faken med klara fkiäl, och fulla bevis , äntå at han ej kan förmås til bekännelfe ; ther gälle ej hans nekande. Ej må Domare, eller Befalningshafvande låta någon til bekännelfe pinas och plågas : giör thet någor; plichte fom faken är til. I grofva brottmål må Domaren förföka med fvårare fängeUe, at få fanningen i liufet, ther bindande liknelfer och omfländigheter finnas emot then, fom anklagad är: förfare doch ther med varfamliga. XVIII. Cap. Om then, fom kommer under parternas rättegång in , och vil i faken tala» s- H 1. var få händer, at under parternas tvift i then fak, fom inflemd är, någor kommer, then hvarken är flenid, eller flemma låtit, och begiärar hörd varda, förthy, at faken honom eller hans rätt rörer: vifer han fkiäl thertil; låte tå Domaren honom få kunfkap af thet, fom ther i är talat, eller fkrifvit. Giör
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=