Rättegångs Balk, Cap. 17. 229 fördt. PSrninncr fig vitnet fedaii något mera, förr än i laken dömdt är ; gifve thet ftrax Rätten lilkänna, 29. Tu vitne äro fullt bevis , ther i the fammanftemma. Ett vitne om fiellva målet gällc ej mer, än lör hälft bevis; och tå bör then Ibm käres til, med ed fig väria. Är lian ej af then fiägd , at thet honom tillåtas kan ; tå må han ej til faken fällas. 30. Ther uppenbart, och på fannelika fkiäl giundadt rvchte , eller andra bindande omfländigheter och liknelfei aro mot then , fom tiltalcs ; må ock Domaren värjemåls ed ålägga. Men ej må thet Ike , utan i nödfall , och ther farming ej annars utletas kan. Går faken å lif ; tå bör ej til värjemåls ed dömas. 31. Domaren lägge then , fom med ed fig fria fkal, vils dag före , at fig betäneka, om han thet åftundar, å landet til näfta Ting, och i fladen högfi: en månad. Kommer han tå , och gitter ej eden gånga ; vare åt faken fäld. Kommer han ej , och låter ej vifa laga förfall; vare lag famma. Viler han laga föifall ; lägge Rätten honom annan dag före. Fäller Lagman någon til ed, tå bör han then gånga, innan Tinget flutes: Ar han ej helf tilflädes. lägge eden af in för näfta Domftol i orten , inom then tid, fom I.acrman förefkrifver. O 32. ’’Nu är i f\ årare brottmål mer än halft ”bevis emot then, fom anklagas, och nekar han äntå ”gierningen : finner Domaren thet fahra är om men- ”ed ; Icmne faken til framtiden , tå then kan uppen- ”bar varda.” 33. <5. Käranden åligger fitt käromål lagliga bevifa; eller vare fvaranden fri. \’^änder fvaranden någon omftändighet före , at fig ther med värja; bör ock han med bevis then ftyreka. 34. Med ed kan man fvara, och ej kära. Biuder en then andra ed , och nöjes han iheråt, fom eden biudes ; tå rnå han lin utlago med ed fälta, ehvad han rf 3
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=